Boskapsskötsel är sedan urminnes tider huvudnäringen i Ladakh. Vi såg nästan bara kor men det finns även en hel del får. Kashmirullen är världsberömd för sin kvalitét. Vid den här tiden - i juli - var de flesta djuren ute på sommarbete högt upp i bergen. Vintertid står djuren i små ladugårdar i byarna och städerna. Jak och kor på sommarbete vid South Pullo på 4 300 meters höjd. Jaken har en särskild roll i Himalaya. Förutom att den ger mjölk och kött ger den också ull. Den används därutöver i stor utsträckning som lastdjur. Jak på sommarbete på över 4 500 meters höjd. Även så högt upp finns det alltså tillräckligt med bete för dem. En del djur fanns kvar nere i städerna och gick där lösa. De utgjorde ett vanligt inslag i gatubilden. Den här kon hade parkerat sig på huvudgatan i Leh, Main Market. Förutom jakar användes åsnor som last- och dragdjur. Den här åsnan var kvar hemma på gården i Leh... ...tillsammans med sitt föl. Andra åsnor var på sommarbete, som de här i South Pullo. Även hästar förekom och användes som rid- och dragdjur. De här gick lösa till synes utan särskild tillsyn. Så mycket som möjligt av spillningen togs tillvara, torkades och lades på prydliga högar. Det användes som bränsle. Det krävdes tre komockor för att göra en normal middag. För boskapsskötseln skar man gräs och hö som vinterfoder. Som komplement till den odlade man grönsaker o dyl till husbehov och viss försäljning. Det kunde se ut så här i en by. Liten grönsaksodling för husbehov Potatisodling i Leh Man odlade dessutom korn till bakning. Kornet bärs hem till gården.Photo Galleries Software by VisualLightBox.com v3.1