Is

I Antarktis finns is i många former.

GLACIÄRER
När den snö, som faller ett år, inte hinner smälta undan innan nästa års snö kommer, packas snön ihop till ett islager. Sker det här under en lång följd av år bildas glaciärer. När glaciärer bildats rör de sig alltid - precis som rinnande vatten - nedåt. Glaciärena följer befintliga dalar ut mot havet. På sin väg tar de med sig allt löst och skrapar av den fasta bergrunden. På så sätt utvidgas dalarna.

Under rörelsen spricker glaciären ideligen sönder. Vid avsmältning rinner vatten ner i dessa sprickor. Vattnet gräver ut tunnlar inuti glaciären på sin väg mot havet. Sådana här tunnlar syns ofta när glaciärerna når havet.

GLACIÄRISBERG
När glaciären skjuter ut i havet får isen inte längre samma stöd från landmassan. Det uppstår ofta en brant brottyta, från vilken stora stycken av glaciären lossar och störtar ut i havet. Det sägs att glaciären "kalvar". Det är så glaciärisberg bildas.

Glaciärisberg innehåller rent sötvatten, i Antarktis ofta renare än det kranvatten vi får hemma. De har ofta en oregelbunden, ofta vasst kantig, form. De skimrar ofta i blått, särskilt när solen skiner på dem.

PLATÅISBERG
Runt Antarktis finns milsvida områden med s k shelfisar, särskilt i Weddell- och Rosshaven. De består av en blandning av fruset havsvatten och sammanpackad fallen snö. Sådana isar är alltså lite salta. Även där kan stora isflak bryta sig loss vid stormigt väder. Så bildas platåisberg. Sådana isberg kan vara många hundra meter tjocka och flera mil långa. De har från början en helt slät översida.

När de kommer loss ut i havet börjar den del, som ligger under havsytan att sakta smälta. Smältningen kan ske ojämnt. Om smältningen sker mest på ena sidan av isberget kantrar det, så att den plana ytan kommer på snedden. Med tiden kan de slå helt runt, så att en kant eller bottensidan bildar ny ovansida. Det kan ta flera år innan sådana här isberg helt har smält ned.

DRIVIS
På vintern fryser ytvattnet i Antarktis till is. När våren kommer bryts isen upp, särskilt vid kraftiga vindar. Det bildas större eller mindre isflak. Sådana här isflak driver omkring på vattenytan länge innan de smält ned. De samlas ofta ihop och proppar igen vikar och sund eller bildar stora bälten med mer eller mindre tät drivis. Är drivisen inte för tät kan den forseras med isförstärkta fartyg. Det sätter dock ner fartygens fart väsentligt och kräver mycket drivmedel.

PACKIS
Drivisen kan ibland packas ihop med så stor kraft att isflaken skjuter in över varandra eller kolliderar med så stor kraft att de tornar upp sig i stora bröten. Sådana bröten kan bli upp till tio meter höga. Däremellan kan det bildas råkar med öppet vatten. Det är t ex sådan is som täcker Nordpolen. Man kan färdas på den, men med stor möda. Och isen rör sig hela tiden, så man får se var det är möjligt att komma fram. Är packisen inte för tjock eller för tät kan den forseras av isbrytare.

DJURLIV I ISEN
Man kan tycka att det här är en miljö, som det är omöjligt att leva i. Men så är det inte. Undersidan av isen är en alldeles utmärkt miljö för plankton och drar därför till sig såväl fiskar och bläckfiskar som krill och annat. Den i sin ur lockar till sig valar, sälar och pingviner. Så överallt på isen - på isberg, drivis eller packis - kan man få se olika slags pingviner och sälar som vilar sig mellan dyken.

>>