11 mars, Till Vinterviken och Hägerstenshamnen

Solen sken, det var 10 grader varmt och vindstilla. En helt fantastisk vårdag.

Det var Mariannes födelsedag. Vi skojade innan vi gick ut kring halv tolv hur fåg-larna och de andra djuren kring Tomtplatsen skulle uppvakta henne. Och de firade verkligen. De sjöng och visade upp sig från sin allra bästa sida.

Det började redan vid trap-pan uppmot Nybohov. En snöskata picka-de i marken bredvid gång-vägen. Två koltrastar bada-de i en vattenpöl på andra sidan gångvägen. En ekorre hoppade runt ovanför våra huvuden. Skator skratta-de, kråkor krax-ade och ringdu-vor ropade på avstånd medan vi stod där. Vi gick mot ringduvslätet genom skogen mot Tomtplatsen. Flera kol-trastar höll till runt omkring oss. Två stora kråkor satt på marken alldeles framför oss. En hare skuttade bortåt Blommensberg medan två nötskrikor slog sig ner i en trädtopp i närheten. Även en av hackspettarna kom dit och började hacka i ett träd.

I en tall lite längre fram satt en stor fågel med ryggen mot oss. När jag tittade på bilderna såg det ut som om det var en ringduva. Medan jag försökte få fritt bildfält mot nötskrikorna flög ringduvan tvärs över vägen precis över våra huvuden. Jag försökte följa efter den, men tappade bort spåret. När jag kom tillbaka klättrade en trädkrypare (se bilden) uppför en trädstam medan hackspetten hackade i ett annat träd. En liten fågel som var svår att identifiera på plats visade sig vara en nötväcka. Så fick jag några hyggliga bilder på nötskrikorna. Och sen, plötsligt fick jag fri sikt mot ringduvan, precis ovanför våra huvuden. Den satt där och kallade på en partner. Det är den första flytt-fågeln som jag sett kommit tillbaka. Den hade alltså kommit andra veckan i mars, precis enligt Namn och nytts tidtabell. Jag räknar då inte rödhaken jag såg 11 feb-ruari, eftersom jag tror att den övervintrat här.

Jag får inte glömma bort att vi hela tiden hade talgoxar, blåmesar och andra små-fåglar omkring oss. Och att det fanns färska hängen och små bladknoppar på många av träden där uppe. Allt det måste man väl se som en uppvaktning, även om de inte sjöng ”Ja må hon leva” i kör.

Vi hade kunnat stanna där länge men vi fortsatte bortåt mot Blommensberg och sedan gångvägen mot Vinterviken. Det hade börjat mulna på och blev lite svalare men gångvägen var ändå full med folk. Vi tog vägen igenom koloniområdet. Där såg vi vintergäck och spirande rabarber, men inte så mycket mer. Det var mycket folk som fikade utanför kaféet i dynamitfabriken.

Jag fotograferade en blåmes och några talg-oxar vid båtklubbens klubbhus i Hägerstens-hamnen. En svan, fjolårsunge, kom flygande och slog sig ner på isen utanför en av pontonbryggorna. Var det vår Lotus som uppvaktade Marianne?

Några koltrastar och snöskator höll till kring gångvägen mot Örns-berg. Utefter en husfa-sad fanns det fullt med snödroppar, krokus och vintergäck och långt komna blad av påskliljor. Vi firade Mariannes födelsedag med kaffe och baklava utanför ett fik där – årets första utomhus - och tog tunnelbanan hem när det började regna.