Australien
Australien ligger i världsdelen Oceanien, som förutom Australien även omfattar Nya Zeeland samt Melanesien, Mikronesien och Polynesien.

Australien är stort. Landets yta 7,7 miljoner kvadratkilometer, motsvarar nästan tre fjärdedelar av hela Europas. Men det är glest befolkat. Där bor bara 22,7 miljoner invånare, alltså mindre än 2½ gånger Sveriges. De flesta invånarna bor i ett smalt bälte utefter östkusten, och där mest i den södra delen.

Här kan du läsa mer om Australien. Jag tänkte på den här sidan bara skriva lite om sådant, som direkt påverkade vår resa.

Klimat- och vegetationszoner
Naturligtvis varierar klimat- och därmed vegetation mycket på en så stor yta som Australien utgör.

Sydney, som vi besökte först, ligger i zonen med tempererat klimat i sydost. Där hade sommaren kulminerat i februari med temperaturer på upp till 44 grader. När vi kom i mitten av mars började det bli mer höstlikt. Temperaturen låg på eller strax över 20 grader och molnigheten varierade. Det kom några rikliga regnskurar. Växtlig-heten liknade också den i Europa, förutom att skogarna domine-rades av olika arter av eukalyptusträd.

Australiens klimatzoner

Uppe i Blue Mountains var vegetationen mer alpin men med regnskog nere i en del ravinliknande dalar.

I The Outback rådde ökenklimat. Landet var i huvudsak platt och vegetationen öken- eller halvökenartat. Den växtlighet som fanns utgjordes av ett tuvigt grästäcke med glesa låga buskar och träd. Den lilla nederbörd, som föll här, kom vanligen i januari och februari. Den hade i år varit ovanligt riklig och fortsatt ovanligt länge. När vi var där i andra hälften av mars var marken t ex kring Uluru på sina ställen fortfarande nästan vattensjuk. Normalt var det knastertorrt vid den tiden på året.

Såväl Cairns som Darwin ligger i den tropiska zonen i norr. Vegetationen kring Cairns utgörs till stor del av regnskog medan våtmarkerna dominerar kring Darwin. Aboriginerna där delar in året i följande sex årstider.

Årstid	Tidpunkt	Karaktäristiskt
Gunumeleng	oktober-december	Förmonsuna stormar med varmt vatten och åskväder som drar in på kvällarna
Gudjewg	januari-mars	Monsuner med åskväder, massivt regnfall och översvämningar. Hettan och fuktigheten genererar en explosion av grönska och djurliv
Banggerreng	mars-april	Flodvattnet drar sig tillbaka, hårda stormar, tid för frukt och skörd, ungar föds och kläcks
Yegge	maj-juni	Relativt svalt med låg fuktighet. Historiskt är detta den tid då aboriginerna börjar bränna skogar för att rensa landet och förbättra miljön för gräsätande djur
Wurrgeng	juni-augusti	Svalt väder och låg fuktighet. De flesta åar slutar flöda och flodslätterna torkar ut
Gurrung	augusti-oktober	Varm och torr väderlek då till och med billabongerna torkar

Vi var där i slutet av mars eller vid övergången från gudjewg till banggerreng. Våtmarkerna var som mest översvämmade men temperatur och luftfuktighet var OK. Vid de tillfällen då det inte ösregnade förstås.

Växt- och djurliv
australiens växt- och djurliv är präglat av att kontinenten varit avskuren från övrigt fastland i miljontals år. Detta har lett till att såväl växter som djur till stor del utvecklats i en annan riktning än t ex Eurasiens.

För växternas del är 85% av arterna endemiska (de finns inte naturligt utanför Australien). Eukalyptusträden och akaciorna är talrika och karaktäristiska, särskilt i sydost. Talrika, i synnerhet i regnskogarna, är olika arter av ormbunksträd.

För djurens del är över 80% av däggdjursarterna och bortåt hälften av fågelarterna endemiska. Där fanns sålunda före människornas rätt sena invandring endast kloakdjur (näbbdjur och australiskt myrpiggsvin, vilka båda lägger ägg), pungdjur (ca 125 arter), råttartade gnagare samt fladdermöss. Dingo infördes sannolikt med australierna, landets urinvånare. Andra vilda däggdjur, som t ex dromedarer och kaniner, har förts dit av europererna under de senaste två århundradena.

	Pungdjuren har intagit många nischer som i övriga delar av världen uppfylls av andra dägg-djursgrupper. Exempel på pungdjur är känguruer, pungmårdar, pungmullvad, punggrävling-ar, kuskusar, flygpung-ekorrar samt koalor (pung-björn) och dess släktingar vombater.
Grå jättekänguru, ett pungdjur

Bland de många endemiska fågelarterna märks särskilt strutsläktingarna emuer och kasuarer. Mest karaktäristisk är kanske ändå kookaburran eller skrattfågeln.

Australien hyser 130 arter landlevande ormar, varav en ovanligt stor andel är giftiga, t.ex. taipan, dödsorm och tigersnok.

Av de fåtaliga sötvattensfiskarna kan australisk lungfisk framhållas. Stora Barriärrevet hyser en mycket artrik marin fauna.

Aboriginer
De första människorna i australien var aboriginer, som anses ha invandrat dit för mellan 48 000 och 42 000 år sedan. Andra folk i Asien och öar i Stilla havet hade under flera hundra år före européernas ankomst kontakt med befolkningen i de norra delarna av kontinenten och idkade handel med dem.

På 1600-talet i samband med holländarnas kolonisering av Indonesien kom de första europeerna till norra Australien och bedrev en viss handel med aboriginerna där. Vid slutet av 1700-talet anlade engelsmännen en straffkoloni på ostkusten nära Sydney. Dit kom under 1800-talet fler europeiska nybyggare och började tränga undan aboriginerna. Detta tog ännu mera fart under slutet på 1800-talet i samband med fynd av guld och ädla stenar. Aboriginerna trängdes då tillbaka till de mer ogästvänliga delarna, t ex till The Outback. Här har de nu sina kärnområden, främst kring deras heliga bergen där, Uluru och Kata Tjuta.

När nybyggarna kom levde aboriginerna på vad vi kallar stenåldersnivå. De hade dock börjat använda järnredskap som de tillhandlat sig från folken norr om Australien.

	Deras kultur var starkt präglad av kopplingen till jorden och naturen och väl utvecklade traditioner. De saknade dock skriftspråk. Man kommunicerade till en del med stiliserade bilder, varav en del klippmålningar bevarats. Kring dem traderades religion, levnadsregler och annat från generation till generation.
Klippmålning i Kakadu National Park

Vanliga mytologiska figurer i klippmålningarna		Stiliserad sköldpadda

Nybyggarnas försök att "civilisera vildarna", bl a genom att ge dem västerländsk utbildning och locka dem till städerna (där de oftast kom att leva ett uselt liv) slog under 1900-talet sönder den kulturen, främst genom att en eller två generationer aboriginer därigenom bröts ut ur traditionskedjan. Det medförde att de aboriginer som föds idag har fråntagits sina möjligheter att behålla eller återta den gamla kulturen.

D e senaste årtiondena har regeringen ändrat sin politik och bett om ursäkt för de övergrepp som begåtts mot aboriginerna och för att de - av missriktad välvilja - slagit sönder den gamla kulturen. Man försöker återskapa reservat för aboriginerna, där de är - nästan - självstyrande och ger dem ett visst inflytande på vad som händer i deras närområde. Stora delar av The Outback, särskilt delarna kring Uluru och Kata Tjuta, är idag sådana reservat.

Naturligtvis finns det även idag intressekonflikter mellan t ex cattle stations och aboriginernas reservat, men man försöker i alla fall numera lösa dem på ett för alla parter acceptabelt sätt. Som ett exempel ligger flygplatsen och Ayers Rock Resort, där vi och andra turister bodde vid besöken till bergen, utanför reservaten. Turister får bara besöka vissa delar av områdena kring bergen och då på bestämda tider och vägar.

	Förutom i reservaten finns det också ett stort inslag av aboriginer i städer som Alice Springs och Darwin. En del av dessa blir alltmer integrerade i det västerländska liv som levs där. Någral livnär sig på att visa upp aboriginska traditioner för turister medan andra framlever ett liv i misär, tiggeri och alkoholism.
Aboriginfamilj i Alice Spring