Blue Mountains
Några mil in i landet längs hela Australiens ostkust löper en bergskedja som kallas Great Dividing Range. Den är således 350 mil lång med toppar på över 2 000 meters höjd. Allt land innanför den bergskedjan kallar australiensarna The Outback. Ibland reserveras dock det uttrycket för de centralt belägna ökenartade områdena med de stora boskapsuppfödningarna, Cattle Stations.

Den del av bergskedjan, som löper närmast Sydney, kallas Blue Mountains. En av dagarna under vår vistelse i Sydney gjorde vi en utflykt dit. Vi var tio passagerare i en minibuss, där chauffören, som själv var uppväxt i de bergen, guidade.

Blue Mountains National Park
vid foten av bergskedjan, på ungefär 200 meters höjd över havet, körde vi på små vägar, delvis grusade, in i Blue Mountains National Park. Känslan på vägen liknade den man får på små skogsvägar i Sverige med den skillnaden att det finns mer lövträd här, företrädesvis olika arter av eukalyptus.

Vi rastade vid en öppning i skogen inne i parken. På gräsmattorna där stod två grå jätterkängurur och betade. Den ena var en hona med en månadsgammal unge i pungen. Det som förvånade mig var att ungens ben stack ut ur pungen mer än dess huvud. Den andra kängurun sades vara en ung hane, som inte var pappa till ungen. Kanske hennes fjolårsunge?

Honan med ungen	Ungen i pungen	Ungen i pungen

Kängururna föreföll ganska vana vid turister och lät oss titta på dem medan de lugnt betade vidare. Så småningom övertogs dock mitt intresse av alla de fåglar som syntes och hördes runt omkring vår rastplats. Roligast av dem var väl den skrattande kookaburran (skrattfågeln), som fanns där i flera exemplar. Skränmajnorna var så fräcka att de stal våra kakor om man inte höll dem i handen eller täckte över dem.
Kookaburra (skrattfågel)

Fler bilder på däggdjur och fåglar härifrån finns i gallerierna.

	I en annan del av parken tog vi en promenad och kom fram till en jättelik dalgång, ett hundratal meter djup och med lodräta stup på båda bergs- sidorna. För att vara på den säkra sidan lade vi oss på magen för att se ner i dalen. Intrycket var imponeran- de men också alldeles hisnande.
Brant nedskuren dal i Blue Mountains national Park

Katoomba och Scenic Point
Högre upp i bergen, på ca 1 000 meters höjd kring Katoomba skulle det finnas ställen med än mer spektakulära vyer. Tyvärr körde vi redan på 900 meters höjd in i dimman. När vi kom fram till Scenic Point var sikten lika med noll. Ett antal busslaster med turister stod på en berghäll och stirrade ut i mjölken. Vi parkerade i stället en bit därifrån på en turistanläggning, där man försökte utnyttja faciliteterna från en gammal nedlags kolgruva nere i dalen.

Den gamla bergbanan, som förr fraktade gruvarbetarna ner till gruvorna på bergssidan och som sägs vara varldens brantaste bergbana, användes med smärre justeringar för att frakta ner turisterna till regnskogen längre ner i dalen. En trägång genom regnskogen, där man på dalsidan såg ut mot trädtopparna och mot bergssidan mot trädrötterna ledde sedan till den linbana, som tidigare fraktat upp kolet från dalen men som nu moderniserats för att ta upp oss turister.

Dalen sedd från bergbanan

Trägången genom regnskogen	Regnskogens trädtoppar på dalsidan	Regnskogens nedre delar på bergssidan

Flat Rock
På hemvägen från Katoomba kom vi oväntat tidigt ner under dimman. Peter kände då till en annan utkikspunkt med nästan lika bra utsikt på lite lägre niva, ca 800
m ö h. Det såg lovande ut ända till dess vi kom fram till stupet. Det fanns nästan ingen dimma ovanför dalen, men nere i den var dimman ogenomtränglig.
Dimman fyllde dalen

Featherdale Wildlife Park
På hemvägen från Blue Mountains besökte vi också Featherdale Wildlife Park, en liten intim djurpark där man verkligen kom nära djuren och ibland gick mitt ibland dem. Man kunde t ex köpa mat och mata känguruer och emuer eller klappa koalor. Här fanns många olika sorterts djur på en liten yta utan att de verkade särskilt stressade eller obekväma med situationen.

Dvärgpingviner	Australisk vit ibis (helig ibis)	Flygande räv (som flygande hundar kallades i Australien)

Fler bilder på däggdjur och fåglar härifrån finns i gallerierna.

Sammantaget blev det här en mycket spännande utflykt trots att vi missade de stora vyerna. Det uppvägdes gott och väl av kängururna och alla fåglarna i national-
parken och alla spännande och konstiga djur i djurparken.