Ganska snart slog sig en silltrut ned på vattnet strax utanför udden. Strax därefter stod den plötsligt på berghällen framför mig med låtsat ointresse för salladen. Det var en silltrut, den hade riktigt gula ben. Havstruten, som ser nästan likadan ut har gråare ben. Så sakteliga vände den sig mer emot mig. Truten vred huvudet åt olika håll, som för att kolla av omgivningen. Truten vred huvudet åt olika håll, som för att kolla av omgivningen. Truten vred huvudet åt olika håll, som för att kolla av omgivningen. Så småningom började den fixera min sallad. Men den fick ingenting direkt av mig. Däremot vågade den sig fram och åt sådant som jag tappat kring mina ben. Men det kunde jag inte plåta. Jag måste ju hålla i salladen för att få behålla den. När truten lämnade mig slog sig en ung trut ner på hällen framför mig. Men den verkade inte alls intresserad av min mat, inte ens den på marken. Däremot ropade den efter den äldre truten, som väl var dess mamma. Trots att ungtruten var så stor förväntade den sig tydligen fortfarande att bli matad. Även några kråkor blev intresserade av min middag. De närmade sig från bergryggen bakom mig. Och nerifrån vattnet kom också några gräsänder. De och kråkorna delade på mina rester, som jag hällde ut i strandkanten bakom mig.Photo Galleries Software by VisualLightBox.com v3.1