Vår semesterresa till Jordanien 29 november –
13 december 2008

Först en praktisk fråga. De bilder jag vill visa från Jordanien finns främst i de olika gallerierna. Därför är bilderna till höger inte popupbilder. Vill du se dem i större format för du gå in på gallerierna.

Marianne och jag har varit på en semesterresa till Jordanien. Vi hade två skäl att välja just Jordanien. Det ena var att vi återigen ville snorkla i Röda Havet. Det andra var att vi ville se det mångomtalade Petra.

Om Jordanien

Jordanien är ungefär lika stort som Götaland och har nära sex miljoner invånare. De flesta är sunnimuslimer. Ca 4 % är kristna, främst grekiskt-ortodoxa. Landet gränsar i väster utefter Jordanfloden, Döda havet och den ökenartade sänkan Wadi Araba ner mot Röda Havet till Israel och Västbanken i Pales-tina. Gränserna till Syrien, Irak resp Saudiarabien går genom öknar.

80 % av landets yta är täckt av berg- eller sandöken. Det är egentligen bara i sänkan vid Döda Havet – det som kallas Jordaniens Frukt- och Grön-sakskorg - som det med hjälp av konstbevattning förekommer odling av främst tomater.

Jordanien har nära sex miljoner invånare. Nära 80 % av dem bor i städerna. Landsortsbefolknigen består till stor del av arabiska nomader, beduiner. Man försöker nu inlemma dem i det vanliga sociala livet genom att bygga byar åt dem, med skola, sjukhus och lite annan service. Men många av dem blir halvnomader, d v s de tillbringar en del av året i sina tältläger med sina husdjur, kameler, får och getter.

Jordanien saknar egentliga större naturtillgångar. Där finns naturgas i viss omfattning men nästan ingen olja. De största exportprodukterna är fosfater och pottaska, som utvinns kring Döda Havet. Turismen håller nu på att växa till den tredje största inkomstkällan.

Jordaniens historia

Jordanien har ett spännande historiskt förflutet. Det är ett i allra högsta grad bibliskt land. Det gamla kungariket Israel låg ständigt i krig med kungariken på denna sida av Jordanfloden. Här tågade Moses med sin judar mot Det Förlovade Landet. Här dog såväl han som hans bror Aron. Här döptes Jesus av Johannes Döparen. Områ-det har sedan dominerats av romarna, araberna, turkarna och England. 1946 blev landet formellt självständigt. Läs mer

Tala Bay där vi bodde

Vi åkte dit på en vanlig charter-resa. Svenska resebyråer har just öppnat upp sådana resor med direktflyg till Aqaba. Vi bodde i ett helt nybyggt semes-terområde som hette Tala Bay nära gränsen till Saudiarabien. Vårt hotell ingick i en enklav med – enligt deras egen marknads-föring – Jordaniens första riktiga lyxbostäder grupperade kring en marina, där många av de privata motorbåtarna var upp till 15 meter långa. Området höll fort-farande på att byggas, och mycket av servicen saknades fortfarande. Men medan vi var där inföll muslimernas näst största helg, Eid ul-Adha. Då öppnades den första restaurangen i området utanför hotellet. Bilden visar marinan från vårt hotell. Egypten i bakgrunden. Läs mer om helgen

Aqaba

Området låg 16 km från staden Aqaba, Jordaniens enda hamn. Staden har nu ca 70 000 invå-nare, som huvudsakligen sys-selsätts i hamnen och med turism. I den gamla staden, souken, fanns ett myllrande folkliv med små restauranger, både för turister och lokalbe-folkningen. Vi åt mest spännan-de mat på de senare. Här fanns små traditionella butiker varvade med affärer för elektronik o dyl, eftersom området är ett taxfree-område. Och här bodde man. Bilden visar en klädesgata i souken. Här finns fler bilder

Aqaba var som sagt en hamnstad. Här fanns flera stora hamnar. En containerhamn utanför staden var direkt förbunden med Desert Highway, en stor motorväg härifrån till Jordaniens huvudstad Amman och vidare till Damaskus och Bagdad.

Snorkling vid korallrev

Från cantainer-hamnen och söderut mot gränsen till Saudiarabien sträckte sig ett två mil långt mer eller mindre sammanhängan-de korallrev strax utanför stranden. Vi snorklade kring det revet de flesta dagar vi inte var på ut-flykt. Nära vårt hotell var revet inte så spekta-kulärt men det fanns en hel del spännande fiskar där såsom drakfisk (bilden), koffertfisk och barracuda. En dag snorklade vi från ett dykcenter på land och två dagar från utflykter med båt. Då såg vi mycket vackra rev och en större variation av färggranna små fiskar. Där fanns bl a clownfiskar och fjärilsfiskar. Jag provade också på att för första gången fotografera under vattnet. Det var svårt, men några hyggliga bilder blev det väl. Läs mer och se på bilder

Wadi Rum

Vi gjorde också flera andra spännande utflykter.

Den första gick till Wadi Rum, ett ökenområde någon timmes bussresa från Aqaba. En Wadi är en uttorkad floddal som endast innehåller vatten under kraftiga regn. Öknen här bestod av höga, vackert avslipade sandstensberg med omväxlande trånga dalar och vidsträckta sandtäckta områden. Området är starkt förknippat med Law-rence av Arabien och det Ara-biska upproret under första världskriget. Det här berget, Visdo-mens Sju Pelare, fick ge namn åt hans bok om sina äventyr. Vi gjorde en jeepsafari genom landskapet, som endast bebos av ett fåtal beduiner med sina kameler, får och getter. Utflykten avslutades med en måltid i ett beduinläger under den stjärnklara himlen. Marianne och jag har besökt många öknar av helt olika karaktärer, men den här var kanske den mest säregna och fascinerande. Läs mer och se på bilder

Jordanfloden och Döda Havet

Den andra gick genom den helt torra och sterila Wadi Arabah och gränsen mot Israel ner mot sänkan vid Döda Havet och de stora frukt- och grönsaksodlingarna och industrierna där. Vi fortsatte först förbi Döda Havet till den plats på den jordanska sidan av floden Jordan, där Jesus anses ha blivit döpt av Johannes Döparen. Där pågick nu arkeologiska utgrävningar av de bysantinska kyrkor, som anlades här på 500- och 600-talen. Vi gick också ner till floden som nu visade sig vara en några meter bred, gyttjig å omgiven av vass och ganska torra träd. Men i all sin enkelhet gav det hela dock ett ganska mäktigt intryck av den bibliska historiens vingslag.

På hemvägen badade vi i Döda Havet. Det var en märklig upp-levelse att flyta så högt i vattnet - med dess salt-halt som var tio gånger så stor som i världsha-ven – att det var svårt att röra sig i vattnet på van-ligt sätt. Enklast var det att stå rakt upp och ner i vattnet och liksom promene-ra fram. Läs mer och se på bilder

Petra

Den tredje utflykten följde den gamla karavanvägen till Petra, nabatéernas huvud-stad. Vägen in till själva staden gick genom en mer än två kilometer lång, vindlande naturlig ravin. Den var några få meter bred och hade 80-90 me-ter meter höga lodräta väggar. Vid slutet av ravinen öppnade sig en dalsänka full av i bergs-sidorna uthuggna gravar med vackert formade fasader. I bortre delen av dalen låg ruinerna av bostadshus, tempel och en amfi-teater med plats för ca 7 000 åskådare, uthuggen i berget. Staden grundades på 300-talet och hade sin storhetstid från ca 100 f kr till 100 e kr. Mot slutet av den tiden fick staden en tydlig romersk profil. Petra har sedan länge funnits med på FN:s världsarvslista och är nu utsett till ett av världens sju nya under-verk. På mig gjorde faktiskt ravinen in till staden större intryck än resten. Men det var mäktigt att se fasaden på den
s k Skattkammaren växa fram ur mynningen på ravinen när man närmade sig slutet på den.
Läs mer och se på bilder

Tråkigt slut på en annars mycket lyckad resa

Sammantaget var det en mycket både givande och avkopplande semesterresa. Det är uppenbart att det här finns stora framtida möjligheter för en ännu mer utvecklad turism. Tyvärr grumlades våra upplevelser av att Marianne i samband med vår avresa föll olyckligt och krossade en axel. Hon fick besöka ett jordanskt sjukhus för att få skadan omsedd och fixerad så att vi kunde följa med flyget hem. Hon åkte sedan i ambulans direkt från Arlanda till Södersjukhuset. Axeln blev så småningom opererad. Men det är en annan historia.