Knipa

Lyssna på knipan
 music player.

Knipan häckar mest vid sjöar i Norrlands skogsland. Det förekommer också att den häckar här och var i Mellan- och Sydsverige. Den flyttar på senhösten undan isen men återkommer till häckningsplatserna då de första vakarna bildats.


Knipa, hane och hona

Hanen är tecknad i svart och vitt med en strimmig övergång längs sidorna. Den har en rund vit fläck bakom näbben. Honan har brunt huvud, vitaktig halsring och gråbrun rygg. I flykten är större delen av vingarnas inre hälft vit på båda könen. När den flyger upp hörs ett vinande ljud från vingslagen.

Som bo utnyttjar knipan ihåliga träd eller uppsatta holkar. Äggen lägga i maj-juni och ruvas av honan i en månad. Födan består av blöt- och kräftdjur.


Jag har sett knipor i sjön varje år sedan 2009. Så fort isen släpper brukar det dyka upp ett par bland träden mellan Matningsviken och det gamla svanboet. Man brukar kunna se dem där 1-2 veckor. På bilden till höger utför de en parningsdans. Den finns opckså filmad i Kniporna i Trekanten 2010.

Knipor i parningsdans

Hanen har inte visat sig något mer senare på åren, men honan har alltid fram emot nånadsskiftet maj-juni dykt upp efter stränderna med ca 10 ungar i släptåg. År 2014 visade hon upp ungarna redan den 11 maj.
Honan med ungar i släptåg 2009

Oftast har jag bara sett dem vid ett tillfälle varje år. Hon tar med sig ungarna utefter stranden oftast i riktning mot Matningsviken. Jag brukar tappa kontakten med henne i närheten av den avloppskulvert mot Årstaviken, som finns där. Möjligen tar hon ungarna genom den för att föda upp dem på annat håll.

År 2010 låg hon dock kvar i Trekanten juni månad ut med från början fyra, till sist en unge kvar. Ungen dök också upp alldeles ensan i mitten av juli.

År 2011 träffade jag på honan med ungarna i reningsbassängerna i Blommens-bergsviken. Hon försökte då få över dem från den ena bassängen till den andra. Hut det gick till kan du se här.
Honan förmanar ungarna först på den ena sidan av länsen...

Källa utom egna iakttagelser: Fåglar i färg av Sigfrid Durango, 1958.