Den ensamme vintersvanen

Under större delen av november var jag bortrest. När jag åter började promenera runt sjön hade det lagt sig en isskorpa på Trekanten och de flesta fåglar var borta. Isen smälte dock snart undan och den 8 december kunde jag på nytt se en ensam svan. Den, liksom många andra fåglar den här dagen, for runt och noppade sig, liksom angripna av insekter. Den kände sig trygg här och kom upp och åt ur handen på Marianne. Det kan alltså ha varit Lotus även den här gången, men jag är inte säker.


Den svanen verkade komma hit ofta från december 2007 till början av april 2008. Den rörde sig fritt, promenerade på land bland alla människor och lät sig bli matad av alla. På kvällarna flög den iväg in mot stan för att övernatta någonstans i Mälaren eller på Strömmen.

En gång i slutet av januari hade den sällskap av en annan svan, som jag med hänsyn till den ganska gråa fjäderdräkten gissade var en unge från som-maren 2007. De verkade inte bilda ett par utan bara vara i tillfälligt sällskap.

Den 12 april träffade jag återigen på två svanar i Badviken. Den ene låg vid stranden och lät sig matas av förbipasserande. Jag fick det intrycket att det var samma svan jag sett tidigare, dock utan att vara helt säker. Den andra var mer skygg och höll till en bit ut i vattnet. Jag hoppades alltså att det var Lotus som hittat en partner och att de nu såg Trekanten som ett tänkbart framtida boställe. Men det var nog mina egna drömmar, för nästa gång jag passerade Badviken stod vinterns svan ensam där igen. Och sen var vi helt utan svanar ett tag.