6 april, Långfredagen, Runt Trekanten

Det var soligt på förmiddagen men blåsigt och kallt, bara några plusgrader.

Eftersom Marianne var dålig gick jag ut ensam vid halv tvåtiden. Temperaturen hade nu stigit till 8 grader men solen gick i moln tidvis. Den envisa nordan gjorde att det bara var skönt när det var lä och solsken. Annars behövdes den vinterjacka jag tog på mig.

Det hade blivit allt grönare på träd och buskar kring Kryddparken. Många hade hängen, en del bladknoppar eller små utslagna blad. Några buskar hade också små, gula eller skära blommor. Där var också gott om snöskator samt några blåmesar och gråsparvar.

På gångvägen ovanför trappan satt en bofink och väntade på mig. När jag stannade på lite avstånd och började fotogra-fera hoppade den närmare mig bit för bit. Till sist var den bara några meter framför mina fötter. Då blev den skrämd av ett par som kom bakom mig.

Vid stigen in till Tomtplatsen satt en ekorre i ett träd. Den rörde sig på marken och i träden i lagom takt för att jag skulle kunna följa med och ta kort. En ringduva satt på marken intill Tomtplatsen och flera bofinkar sjöng. Annars var det ganska ont om fåglar. Jag gick därför ner mot sjön och följde den. Även har var det ont om fåglar. Blåsipporna blommade dock för fullt där de brukade.

Utanför Badviken landade först ett par storskrakar och därefter två hannar strax intill dem. Paret drog sig längre ut och blev lämnade ensamma.

Vid platsen för det gamla svanboet hade Aloe och hans nya fru Elsa byggt ett nytt bo, ännu närmare stranden än det förra. Det var knappt två meter fritt vatten mellan boet och land. Aloe låg i boet och byggde på det medan honan simmade runt omkring och betade från botten och blev matad av förbipasserande.

En stor mängd skrattmåsar kretsade omkring och lade beslag på det mesta brödet före gräsänderna och den sothöna, som också var där.

Jag gick upp på Terrassen, men såväl där som i det lilla skogsområdet bredvid var det stilla. När jag kom tillbaka till vattnet låg ett par kanadagäss invid stranden. I ett träd intill dem satt den större hackspetten, honan, och hackade i drygt huvudhöjd. Hon var helt obekymrad om alla oss som stod runt omkring. I närheten satt en bofink i en buske i strandkanten. Efter en stund hoppade den ner på marken och började dricka vatten ur sjön. Kärleksörten var på väg att börja blomma där intill. Ute på sjön svävade skrattmåsarna omkring eller simmade på vattenytan.

När jag kom till Trekantsparken såg jag årets första sädesärla. Det var en hane, som trippade omkring och vippade på stjärten alldeles ensam. Han verkade fel-orienterad i tid eftersom sädesärlorna av tradition inte ska komma förrän den 15 april.

Större hackspett, hona

Bofinken drack vatten

Årets första sädesärla