Gräsänder vid Trekanten

Lyssna på gräsanden

music player.

Gräsanden är nog den vanligaste fågeln i alla våra sjöar och längs alla våra kuster. Den häckar över hela landet.

Hanen har i praktdräkt ett skimrande mörk-grönt huvud med en vit halsring under. Den har ett mörkbrunt bröst som skarpt avgränsar sig mot den i övrigt glänsande gråa ryggen och undersidan. När den ruggar på sensommaren tappar dräkten de lysande färgerna och blir mer lika honan.

Honan är året om brunspräcklig med ett litet ljust band över ögat. Båda könen har ett blått band kantat av smala vita band, en "spegel", på vingen. Den syns dock inte så tydligt på den här bilden.

På vintern och våren kan man ofta se tydliga parbildningar bland gräsänderna. Men sedan parningen skett lämnar hanarna sina honor. Dessa lägger ofta sina bon i en tuva i ett kärr eller i en sjö. Men det kan också läggas långt uppe på land under en buske, i ett ihåligt träd eller på någon annan plats honan anser skyddad. Äggen läggs i april-maj och ruvas av honan i nära tre veckor. Strax efter det att äggen kläckts kan man få se honor med sina ungar vid stranden intill boet eller på marsch från boet till ett vattendrag, där de kan finna föda.

Födan är vegetabilisk. Det mesta hittar den på sjöbotten. Men eftersom den inte kan dyka måste den hålla sig till grunt vatten eller platser med långt eller flytande sjögräs. Den kan också leta mat på land och blir mycket gärna matad.

När isarna lägger sig på sjöarna eller utefter kusterna flyttar de flesta gräsänderna till platser med öppet vatten. En del gräs-änder flyttar dock till Mellan- och Västeuropa.

Gräsanden är väl den vanligaste fågeln även i Trekanten. De första änderna brukar komma hit så snart isen börjar släppa utefter stränder-na. På våren och som-maren håller de vanligen till på sjöns östra sida. På hösten, när träden släpper sina frön, brukar den också förekomma i stor utsträckning längst stranden mot Nybohov. De sista änderna lämnar inte Trekanten förrän isen lagt sig helt och hållet.

Eftersom man årligen ser många kullar med nykläckta andungar i sjön måste många änder ha sina bon i närheten av sjön varje vår. Jag har dock aldrig sett något. Det tyder väl på att bona är mycket väl gömda.

Källa utom egna iakttagelser: Fåglar i färg av Sigfrid Durango, 1958.