Fiskmåsar vid Trekanten

Lyssna på fiskmåsen

music player.

Fiskmåsen har tidigare varit den vanligaste av alla måsfåglar, så vanlig att många av oss har kallat alla måsar vi sett för fiskmåsar. Men nu har antalet fiskmåsar minskat så att det numera - särskilt i Stockholmstrakten - finns fler skrattmåsar. Fiskmåsen häckar dock fortfarande allmänt vid kuster och insjöar i hela landet förutom i Norrlands inland.

Fiskmåsen är över- vägande helt vit. Vingarnas ovansida är dock ljusgrå med ett eller två svarta band innanför den rent vita spetsen. Till skillnad från skrattmåsen är huvudet också helt vitt. Näbben och benen är gröngula. Könen är lika. I vinterdräkt är huvudet gråstrimmigt eller -spräckligt. Ungfåg- larna är brunspräck- liga med svart- och vitbandad stjärt.

Det är lätt att ta fel på fiskmås och gråtrut eftersom de har nästan exakt likadan teckning. Men gråtruten är betydligt större. Den har också en större näbb med en röd fläck nära spetsen på undernäbben. Den kan vara svår att se på avstånd, men framträder tydligt på bilder.

Födan består av död fisk, kräftdjur, musslor, maskar, insekter, avfall och spillsäd. De flesta fiskmåsarna stannar kvar där det finns öppet vatten. En del flyttar dock i juli - oktober till västra och sydvästra Europa och återkommer i mars - april.

Boet läggs bland tuvor, stenar och block, på en klipphylla eller t o m i kråkbon eller på tak. Den häckar gärna i kolonier på små, klippiga öar vid kusten eller i insjöar. Äggen läggs i april - maj och ruvas av båda makarna i 3-4 veckor.

Fiskmåsar kommer då och då inflygande i par eller mindre grupper för att leta mat. De kan då också vara tillsammans med andra måsfåglar. De är vanligast här på våren, då isen håller på att gå upp och innan de börjar boa. Ibland dyker de åter upp på hösten strax innan eller när isen har lagt sig. Fiskmåsen på isen på bilden har vinterdräktens svagt spräckliga huvud.

Det finns inga naturliga häckningsplatser för fiskmåsar intill Trekanten. Däremot hade jag hört att de har häckat på hustak och gårdar i bebyggelsen runt omkring. Jag fick själv se det först på våren 2010 då ett fiskmåspar häckade på det grusbelagda taket till Ahlsells vid Trekantsparken. De delade taket med ett strandskatspar i en osannolik grannsamverkan,

Ungarna började alltmer gå in på varandras område utan att föräldrarna ingrep. Den 5 juni t ex kunde jag ta bilden t v, där strandskatorna med sina ungar håller till i hörnet med fiskmåsboet medan fiskmåsungarna tar en promenad utefter väggen där. Allt övervakat - och uppenbart godkänt - av en vuxen fiskmås. Det är väl riktig grannsämja.Läs mer om den här.

Ungarna är flygfärdiga så att familjerna kan lämna sina bon i juni - juli. Det verkar som om ungarna sedan överges ganska tidigt av sina föräldrar för att klara sig själva. År 2007 kom således en ensam ungfågel till Trekanten i juni. Den var knappt flygfärdig. Men den klarat sig och stannade kvar fram till isen började lägga sig.

I juni 2009 såg jag på nytt en kull på tre fiskmåsungar vid glasskiosken och vid "gråsparvarnas buskage" därintill. Mamman kom ner och matade dem vid kiosken. De föreföll inte flygfärdiga även om en av dem höll på med ganska tafatta flygövningar.

Den 14 juli såg jag dem träna starter från vattnet med klent resultat. Men det lönade sig visst. Den 17 juli flög alla tre omkring och fick med sig ett och annat när fåglarna blev matade. Mot slutet av månaden såg jag dem uspridda runt hela sjön. Sedan flyttade de härifrån. Mamman hade, såvitt jag kunde se, lämnat dem någon vecka tidigare.

Källa utom egna iakttagelser: Fåglar i färg av Sigfrid Durango, 1958.