Gråsparvar vid Trekanten

Lyssna på gråsparven

music player.

För oss som bor i städerna är väl gråsparven vår allra vanligaste fågel. Den finns i buskage överallt där det finns människor. Den är ofta mycket orädd, nästan fräck, när den kan komma upp på ett bord på en servering och försöka stjäla brödet man äter på.

Utseendemässigt verkar den vid första anblicken mycket oansenlig, ja nästan ful. Men om man tittar närmare på den ser man att inte bara könen skiljer sig åt. Olika individer kan ha olika utseende och nästan personlighet.

Honan (t v på bilden) har lite bruna vingar men är i övrigt grå med lite ljusare bröst. Hanen (t h på bilden) har kraf-tigare brun färg på vingarna och kraftiga bruna markeringar på sidan av huvu-det och i nac-ken. Den har också en svart haklapp. Ung-fåglarna är mer jämngrå över hela kroppen.

Gråsparven förekommer som sagt vid bebyggelse över hela landet. Boet byggs under tegelpannor, i murar, i halmtak och på liknande ställen. Den får 2-3 kullar om året. Båda föräldrarna ruvar äggen i två veckor.

Gråsparven stannar över vintern. Den äter insekter och larver samt frön. Och naturligtvis allt människan matar den med eller lämnar efter sig.

Kring Trekanten är gråsparven vanligast kring Fiskevården, där många boar under yttertaket. Den hittar ofta mat i det kraftiga buskaget utefter stranden där. Men man kan också träffa på den på alla andra ställen med buskar runt sjön. På vintern är den vanligast vid Fågelparadiset, men den brukar ofta, åtminstone dagtid finnas vid andra buskar, där man brukar hänga ut talgbollar.

På hösten 2010 rensades de buskage bort, där gråsparvarna brukade hålla till. Sedan dess har jag inte sett någon gråsparv vid Fiskevården. När sedan den stränga vintern 2010-11 kom såg jag allt färre gråsparvar även på andra ställen. De jag såg höll till en början till vid Fågelparadiset samt vid ett litet trädbestånd vid Matningsviken, där man nu började hänga ut talgbollar. Men efterhand blev det allt färre även där. Jag vet inte om de dukade under för kylan och matbristen eller om de hittat matplatser på annat håll.

Den vintern såg jag alltså inga gråsparvar söka skyddade övernattningsplatser under taket hos Fiskevården. Däremot upptäckte jag att en del av dem, som fanns sökte skydd under de låga buskarna framför restaurangen.

Till min överraskning upptäckte jag lite senare på vintern att ganska många andra gråsparvar sökte nattlogi i ett tomt skatbo i Kryddparken. Det var övergivet under dagen, men mot skymningen kom allt fler sparvar dit och försvann efterhand in i boet.

Källa förutom egna iakttagelser: Fåglarna i färg av Sigfrid Durango, 1958