Storskarvar vid Trekanten

Lyssna på skarven

music player.

Storskarven är en stor, svart fågel med en gul eller vit haka. Ungfågeln är mer gråbrun med en ljus undersida. På bilden nedan syns en ungfågel och en vuxen skarv.

Skarven lever på fisk, som den dyker från vattenytan efter. Till skillnad från våra vanliga simfåglar är inte fjäderdräkten vattenavstö- tande. Man kan därför ofta se skarvarna stå med utbredda vingar för att torka dem sedan de legat i vattnet och fiskat ett tag.

Storskarven förekommer i Sverige i två underarter. Nominatformen finns vintertid vid våra kuster men häckar inte här. Där den häckar är det oftast på klipphyllor.

Den skarv vi träffar på på ostkusten är av underarten mellanskarv. Den häckar i kolonier i trädtoppar. Äggen läggs i maj och ruvas av båda makarna i 23-24 dagar. Vid häckningen samlas de på vissa öar. Skarvarnas avföring är starkt frätande varför all vegetation vid kolonierna ganska snabbt dör. Därför kan man här och var se hela öar med helt döda träd, s k "skarvöar". Detta, i kombination att de äter mycket fisk och ofta trasslar in sig i och förstör fisknät, gör att de flesta helst inte vill ha häckande skarvar i sin närhet.

Mellanskarven häckade fr o m 1940-talet i Kalmarsund. Under 1980-talet började den föröka sig och sprida sig norrut utefter kusten. Den etablerade sig i Stockholms skägård i början av 1990-talet och har sedan dess fortsatt att utbreda sig. Såvitt jag kunnat konstatera på mina skärgårdsturer denna sommar är den numera en av de allra vanligaste fåglarna där. Under de senaste åren har den alltmer börjat dyka upp även i insjöar ganska långt in i landet.

Jag såg den första skarven i Trekanten i mitten av augusti 2008. Den satt på pontonen ute vid Plattformen. Under några månader då kunde man ofta se en eller flera skarvar där. Som mest har jag sett sex skarvar på pontonen och pelarna. Jag får det intrycket att det inte är samma skarvar, eftersom det ibland bara finns vuxna skarvar och andra gånger mest ungfåglar.

Skarvarna fick dela pontonen med den häger, som då sedan flera år bott där alldeles ensam.

På våren 2009 såg jag en skarv på pontonen vid ett tillfälle, i slutet av april.

Sedan man tog bort pontonen på senvåren 2009 har jag vid enstaka tillfällen under 2009 kunnat se skarvarna komma inflygande eller ligga och dyka efter fisk från vattenytan. År 2010 såg jag överhuvudtaget ingen skarv i Trekanten.

Det var med blandade känslor jag först såg på skarvarnas ankomst. Enstaka skarvar ser jag som ett tillskott i fågelfaunan kring Trekanten. Särskilt om det bara rör sig om ett tillfälligt uppehåll på väg till vinterkvarteren. Men en häckande koloni här skulle snabbt förstöra den plats de slår sig ner på och tömma trekanten på fisk. Sedan pontonen försvann tror jag dock att risken för det är mycket liten.

Källa utom egna iakttagelser: Fåglar i färg av Sigfrid Durango, 1958.