Skator vid Trekanten

Lyssna på skatan

music player.

Skatan är vanlig i människors närhet i hela landet. Det skrattande lätet är välkänt, men den har också en annan, lågt kvittrande sång.

Den svartvita dräkten med den långa stjärten - där vingarna och stjärten ibland glänser i blått - är välbekant för de flesta. Könen är lika.

Även de risiga skatbona är kända för de flesta. De byggs i grenklykor högt upp i träden. Det börjar ofta med en botten, men efterhand tillkommer ett tak så att det bildas en risig boll

med en liten ingång från en insynsskyddad sida. Boet är fordrat av lera och innerst täckt av rottrådar. Nya bon läggs ofta ovanpå äldre i flera våningar som på bilden till höger.

Äggen läggs i april-maj och ruvas i 17-18 dagar. Ungarna stannar i boet 3-4 veckor och matas då av båda föräldrarna.

Skatan livnär sig på insekter, maskar, bär och spillsäd. Den kan också ta ägg och fågelungar. I människans närhet äter den ofta avfall eller utlagt bröd. Som här till höger en kvarglömd vindruva. Den stannar kvar över hela vintern.

Man kan överallt runt Trekanten se de risiga bona i grenklykor uppe i träden. Men vanligast är de runt Trekantsparken.

Och inte bara bona. Skatorna är bland de vanligaste fåglarna kring Trekanten. Nästan varje år har jag skrivit att det fanns ovanligt många skator just det året. Det kan bero på att de stadigt ökar i antal, men också på att jag glömmer år från år hur många de egentligen är. Det finns ju perioder när man inte ser dem lika ofta. på

bilden här ovanför pågick ett skatmöte vid Fruktparken i december 2010. Fler skator satt i trädet bredvid.

Källa förutom egna iakttagelser: Fåglarna i färg av Sigfrid Durango, 1958