Skrattmåsar vid Trekanten

Lyssna på skrattmåsen

music player.

Man kan skilja den vuxna skrattmåsen från andra måsar på det chokladbruna huvu-det, som ibland verkar svart. På vintern försvinner den bruna hättan och ersätts av

en mörk fläck i örontrakten. Näbben och benen är tydligt röda. Ungarna är brunspräckliga som de andra måsungarna. Efterhand under hösten börjar först huvudet och sedan resten av kroppen anta den vuxna vinterdräkten. Under vintern kan man skilja ungfåglarna från de vuxna på att de fortfarande är lite brunspräckliga i vingkanten.

Skrattmåsen häckar i vassjöar och vid kusterna längst hela Östersjökusten. Den har ökat i antal från slutet av 1900-talet och är väl numera den kanske vanligaste måsen, åtminstone nära människorna.

Boet byggs av vassrör eller annat de kan finna. Ofta ligger det i små kolonier på något litet skär, men det kan också ligga ensamt på strandängar eller i fjolårsvass. Äggen läggs i april-juni och ruvas av båda makarna och ruvas i 23-24 dagar.

Skrattmåsarna är allätare. De äter vanligen maskar, insekter, död fisk, avskräde eller vegetabilier. Och de blir gärna matade av människor. Då kan de dyka upp från ingenstans och samlas i stora flockar, som här i Matningsviken.

Jag har inte sett att någon skrattmås häckat här vid Trekanten. Däremot är det den vanligaste måsfågeln här. Den dyker oftast upp i stora flockar i samband med att snön smälter och isen börjar töa bort. Då letar den ätbart som samlats under vintern och nu töar fram. Även i samband med att isen börjar lägga sig brukar det samlas skrattmåsar. Enstaka skrattmåsar kan också dyka upp under häcknings-säsongen, d v s från maj till augusti.

Flera år har det också dykt upp skrattmåsungar vid Trekanten i juli, ibland ensamma, ibland en hel kull. De har då varit knappt flygfärdiga men här ändå lämnat föräldrarna. År 2010, t ex, höll fyra skrattmåsungar till vid Trekantsparken under hela juli. En av dem stannade kvar augusti månad ut.

Källa utom egna iakttagelser: Fåglar i färg av Sigfrid Durango, 1958.