Storskrakar vid Trekanten

Lyssna på storskraken

music player.

Storskrakshanen kan se nästan skräckinjagande ut med sin kraftiga, lite krökta näbb och den vita kroppen med lite svart rygg och svartgrönskimrande huvud. Honan är ljusgrå med brunt huvud. I nacken ser hon nästan ut som en punkare. Storskraken häckar längst hela Sveriges kust men också i våra insjöar. Boet läggs i ihåliga träd. Det kan också läggas i särskilt stora holkar, skrakholkar, som brukar sättas upp nära sjöstränder, där man vill ha skrakar. Jag har dock inte sett några skrakholkar vid Trekanten. Äggen läggs i april-maj och ruvas av honan ensam i en dryg månad.

På sommaren har jag ganska ofta i Skärgården sett honor med sina upp till femton ungar i en lång rad efter sig. De minsta kan få lifta på ryggen på honan. Var hanarna då är vet jag inte.

På vintern söker sig storskrakarna till isfritt vatten. En del flyttar också till Medel-havsområdet och återkommer till islossningen.

I Trekanten har jag träffat på storskrakar när isarna släpper, i mars-april. De kommer då hit par om par eller i grupper. De brukar också återkomma på höstarna, normalt ii november. Då har jag bara sett dem i köns-blandade grupper på 10-15 skrakar. År 2009 kom de redan i mitten på oktober. Åt 2010 har de inte dykt än i mitten av november.

De håller oftast till långt ute på sjön där de fiskar småfisk med sin speciella metod. De lägger upp sig på en lång rad, Sedan simmar de bredvid varandra in mot en grundare vik t ex Blommensbergsviken eller viken vid Fiskevården. På så sätt tränger de ihop ett större antal småfiskar med små chanser att smita undan. När de kommer tillräckligt nära land för att fiskarna ska få svårt att smita undan, börjar alla att intensivt dyka efter fiskarna och fånga så många av dem som möjligt.
Storskrakar i fiskdrev

Storskrakvarna bildar drev...

...dyker...

...och kommer upp med fisk

Storskrakarna är relativt skygga. När de närmar sig land rör de sig ofta i skydd av pilarna längst ständerna, På vårarna har jag dock sett par, som kommit in i Mat-ningsviken för att slåss med de andra fåglarna om det bröd, som där delas ut.

Källa förutom egna iakttagelser: Fåglarna i färg av Sigfrid Durango, 1958