Nykläckta knipungar ska ta sig över en barriär

Under våren 2011 häckade, liksom de senaste åren, ett par knipor i Trekanten. När befruktningen var klar lämnade hanen honan kvar med resten av bestyren. Såvitt jag kunnat se har hon haft sitt bo i eller i närheten av reningsbassängerna innanför bron i Blommensbergsviken.

Den 24 maj kom jag gåendes på bron när jag såg jag henne med ungar för första gången. De var nio stycken och såg ganska nykläckta ut. Som jag uppfattade situationen har ungarna kläckts i den större av bassängerna, där det finns ett ganska dåligt skydd för ungarna uppifrån. Nu försökte hon flytta hela kullen till den mindre bassängen, där det finns ett mer skyddande lövverk över en stor del av vattenytan. Problemet var att den särskiljande plastbarriären är väldigt hög för nykläckta knipungar.

När jag kom höll honan på att ta sig över barriären. Det var tydligen inte första gången, för tre ungar hade redan tagit sig dit. De andra var kvar. De försökte gång på gång men kom inte upp på den hala plasten.

Honan tar sig över barriären

Några fler ungar lyckades följa med över den här gången. Men tre var fortfarande kvar. Honan tog sig återigen tillbaks för att hjälpa den. Såvitt jag kunde se utan att höra henne pratade hon oupphörligt med dem.

Men då försökte några av dem, som redan kommit över, att ta sig tillbaka till mamman. Hon hoppade då åter upp på barriären och förmanade dem att stanna kvar där de var. Men alla ville ändå var med henne och fortsatte sina försök.
Honan förmanar ungarna på båda sidor om barriären

Så här såg det ut när de flesta ungarna tog sig över barriären.



När filmen slutar finns två ungar kvar på fel sida. En av dem lyckas smita över utan att jag såg det. Nu fanns det bara en unge kvar på fel sida.

Då kom en sothöna simmande mot dem, som kommit över. Honan samlade ungarna omkring sig och gjorde sig beredd att möta sothönan. Denne drog sig då tillbaka in under träden. Den hade tydligen bara varit lite nyfiken.

När hotet från sothönan avvärjts tog sig honan återigen över barriären till den ensamme ungen. Hon gav råd och försökte hjälpe den, men förgäves. Då tog hon sig på nytt över och tog med sig ungarna på den sidan in emot land. Den ensamma ungen följde efter på sin sida.

När de andra var nära land kunde jag inte längre se den ensamme. Jag gick då runt så att jag kunde se dem från land. Där låg honan och de åtta ungarna, men den nionde kunde jag fortfarande inte se.

Men plötsligt såg jag den komma utsimmandes från land. Den har, uppenbarligen uppmanad av honan, tagit sig upp på land och i skydd av det ganska höga gräset rundat barriären och åter tagit sig ner på rätt sida. Familjen var återsamlad och kunde i lugn och ro ta sig in i skyddet under lövverket.

Den ensamma ungen simmar ut från land