24 maj, Vid Trekanten

Liksom de senaste dagarna var det soligt men inte särskilt varmt, bara 16-17 grader under eftermiddagen. Det var vindstilla, så det var ändå ganska skönt ute.

Marianne och jag gick ut kring halv två. Vi gick först ner och kollade sothönsboet nedanför oss. Vi såg en av föräldrarna och åtminstone en unge i boet. Den andra föräldern kom med mat. Svanarna seglade fram mot oss för att få mat. När de inte fick något började de besviket äta av bladen på pilarna intill sothönsboet. Det skulle de inte ha gjort. Ilsket kom en av sothönsen farande rakt mot de två stora svanarna. Svanarna vek förvirrat undan från den rasande attacken och satte sig i säkerhet ute på sjön.

Sothönan fortsatte då upp på land rakt fram till en man, som satt på en bänk och lät duvorna äta ur sin hand. Sothönan fick ingenting av honom, men hittade ändå något ätbart på marken, som den återvände med till sitt bo.

Det verkade som gråsparvsungarna nu lämnat bona i Sportfiskarnas hus. De vuxna flög inte längre som skottspolar ut och in i bona utan kunde sitta i lugn och ro i solskenet. I vattnet utanför låg en andhona med sju ungar. Hon hade ingen vidare ordning på dem. Ett par av dem gav sig ut på långa turer på egen hand utan skydd av överhängande pilar. Men trots allt såg det ut att gå bra.

En grönfink slog sig ner i trädet ovanför oss och en stare letade mat på gräsmattan. Vi fortsatte bort emot  Matningsviken, men där var det tomt. Alla sothönsungana där fanns i deras bo tillsammans med den ena föräldern. Den andra samlade på mat i vattnet, som den pliktskyldigt lämnade till familjen. När den närmade sig ungarna kom de ut och mötte den. Den som mötte först fick väl mest mat.

En ringduva flög runt omkring oss och kutt-rade. Möjligen hade vi kommit för nära dess bo, så att den nu ville dra bort vår uppmärksam-het.

Vid sothönsboet vid grillplatsen hördes varningsrop m m. Däre-mot var det alldeles tyst kring boet närmast svan-boet. Men alla kanske sov middag där.

En gråsparvshona flög också omkring mellan grenar och marken runt omkring oss, följd av en högljutt pipande unge. Troligen försökte den lära ungen att flyga så att den kunde jaga insekter.

Ett par andungar simmade ensamma på den öppna vattenytan intill badet. Mamman kallade på dem, så att de drog sig tillbaka in under pilarna.

Utanför sothönsboet vid Blommensbergsviken såg vi en ensam unge ute på vattnet. När den pep kom en av föräldrarna simmande från pilarna längre in i viken med mat till den. Den följde sedan föräldern tillbaka till boet.

Längst inne i viken satt ytterligare två ungar på en stock i vattnet medan den andra föräldern simmade omkring. Den hittade en död abborre i vattnet. Den plockade upp fisken och lade den bredvid ungarna på stocken. De var dock måttligt intresserade och vände ryggen åt den. Föräldern simmade då iväg med fisken och släppte den.

Efter ett tag simmade en av ungarna ut till föräldern, som följde den tillbaka till boet. Förhoppningsvis skulle den komma tillbaka senare hämta även den kvarvarande ungen.

På hemvägen hittade vi det sjätte sothöns-boet under pilarna mitt emellan ån och plattformen. En av föräldrarna höll sig nära boet och simmade in och pysslade där. Kanske matade den ungar, även om vi inte kunde se några där. Den andre i paret fann vi nära bryggan utan landkontakt lite längre fram.

Sammantaget har vi alltså sett sex sothönsbon i sjön. Paret vid Trekantsparken har minst en unge. Det vid Matningsviken har fått sex ungar. Det vid grillplatsen har troligen ungar även om vi inte sett dem. Det vid svanboet vet vi inte om de har några ungar. Paret i Blommensbergsviken har  minst tre ungar men vi vet ännu inte om det vid bäcken har fått några. Det är ju ett betydligt bättre resultat än förra året för sothönsen.