Cairns med Stora Barriärrevet och regnskogen kring Kuranda

Cairns
Cairns grundades 1876 som inkörsport och exporthamn till den guldrush, som då skapades av guldfynd i de kustnära bergen. Den blev med tiden huvudhamn för exporten av sockerrör, guld, ädla metaller och jordbruksprodukter från den omgivande regionen. Staden har för närvarande drygt 120 000 invånare och växer snabbt. Numera beror tillväxten mest på sockerindustrin och turismen. Du kan läsa mer om Cairns här.

Staden i sig har inte särskilt mycket att erbjuda turisterna. Det är en ganska tråkig stad med breda, tomma gator och få sevärdheter. Det är omgivningarna - Stora Barriärrevet utanför staden och nationalparkerna i regnskogen innanför - som lockar.

Men för mig blev strandpromenaden utefter Trinity Bay en stor upplevelse. Stranden här var så långgrund att ebben torrlägger en många hundra meter bred strandremsa, idealisk för vadare och andra fåglar samt krabbor. Ett urval av mina bilder härifrån kan du se här. Vid högvatten lär även stora saltvattenkrokodiler komma in till stranden och utgöra en så stor fara för dem, som promenerar i strandbrynet att en särskild krokodilvarning behövs.


Småspov och massor av krabbor	Spetsstjärtad snäppa	Helig kungsfiskare

Stora Barriärrevet
Stora barriärrevet är världens största system av korallrev. Det består av över 2 900 individuella rev och 900 öar. Det sträcker sig längs hela Australiens ostkust och är således cirka 260 mil långt. Hela revsystemet är ett marint skyddsområde som täcker en yta på cirka 344 400 kvadratkilometer. Detta motsvarar ca 75 % av hela Sveriges yta. Hela revet beskrivs som ett paradis för dykare och snorklare, men naturligtvis varierar kvalitén i dessa avsenden mellan olika delar av systemet. Cairns är dock en vanlig utgångspunkt för snorkel- och dykturer till revet. Du kan läsa mer om Stora Barriärrevet här.

Revet Michaelmas Cay i Stora Barriärrevet

I Stora Barriärrevet besökte vi sand- och korallrevet Michaelmas Cay. Resan dit från Cairns tog närmare två timmar med den lyxiga, 32 meter långa segel- och motor-
katamaranen Ocean Spirit. Den ankrade upp utanför revet. Sedan tog mindre servicefartyg över transporten in till land, varifrån snorklingen började. Vi gjorde också en tur med en liten "semisubmarine". Det var en båt som såg ut lite grann som en ubåt, men den låg i ytläge hela tiden. Däremot hade den glasfönster under vattenlinjen på båda sidorna så att man kunde se koraller och fiskar ganska bra.

Allting var väl arrangerat, men ändå blev jag besviken på snorklingen. Det finns säkert flera orsaker till det. Kanske var det här inte det allra bästa snorkelstället på Barriärrevet. Kanske bidrog det gråa och delvis regniga vädret till det. Kanske hade de enorma översvämningarna på fastlandet innanför revet grumlat upp vattnet för mycket eller drivit bort fiskarna. Fast jag tror att det i huvudsak var mina alltför högt ställda förväntningar som orsakade besvikelsen. För mina intryck var att jag hade sett betydligt fler och mer spännande fiskar och mer färggranna koraller på många andra håll såväl i Röda havet, Karibien och Sydostasiatiska övärlden.. För som ni ser på bilderna såg vi ju faktiskt en del vackra fiskar och koraller. Fler sådana kan du hitta här.


Fiskar och koraller i revet

	Min besvi-kelse över fiskar och koraller kompense-rades åtminstone till en del av det rika fågellivet på ön. Den vimlade av brun noddy men det fanns också svarthövda-de tärnor, trutar av olika slag och masksulor.
Brun noddy på marken och svarthövdade tärnor i luften

Vår vistelse kring Michaelmas Cay avbröts av ett intensivt ösregn, som gjorde det nästan omöjligt att se någonting uppe i luften och ännu svårare att se något under vattenytan.

Regnskogen kring Kuranda
På fastlandet vid Cairns tar regnskogen vid redan vid stadens utkanter. Den sträcker sig redan upp över slutningen av dessa delar av bergskedjan Great Dividing Range.

Det var i den regnskogen man på 1870-talet fann guld högt uppe på bergsidan. Det ledde till att man anlade Cairns som inskeppningshamn för guldgrävare och deras förnödenheter och utskeppningshamn för guldet. Man anlade också en järnväg för transporterna till och från fyndplatserna kring Kuranda.

Barron Gorge, den centrala dalen i Nationalparken

Idag ingår området i Barron Gorge National Park. Parken har inrättats kring Barron Rivers dalgång med det mäktiga vattenfallet Barron Falls.

Kuranda Scenic Railway

Vår tur in i nationalparken inleddes med en resa med Kuranda Scenic Railway. Det är den gamla järnvägen, som under stora umbäranden byggdes under guldruschen på 1880-talet av rallare från hela världen. Under hårt arbete drabbades de av hetta och fuktighet, tropiska sjukdomar, giftiga orm- och insektsbett m m. Dödligheten bland dem var stor. Järnvägen slingrar sig uppför de branta bergsidorna över ett otal broar och igenom 15 tunnlar upp till drygt 300 meters höjd, där Kuranda anlades som ett centrum i guldfälten.

	Idag lever järnvägen kvar som en ren turistattraktion med museala vagnar. Det var en underbar tur där man i långsam takt serveras de mest fantastiska scenerier med mäktiga vattenfall och branta skogklädda stup på vagnens ena sida och får en närkontakt med trädrötterna på den andra sidan.
Kuranda Scenic Railway

Kuranda Village

Kuranda, som var slutpunkten för järnvägen, bestod numera av ett antal hotell o dyl och samt några turistattraktioner/marknader, som inte var särskilt intressanta. Några spår från guldrushens dagar kunde jag inte upptäcka. Det kändes mest som att försöka fördriva tiden där i avvaktan på vidare transport.

Rainforestation Nature Park

Den transporten tog oss till en typisk turistanläggning, Rainforest Nature Park. Den bjöd inte bara på en utmärkt mat - som måste ätas på alltför kort tid - utan även på olika attraktioner.

	En attraktion var en tur med autentiskt upprustade amfibiefordon från andra världskriget i den närliggande regnskogen. Tyvärr såg vi inte särskilt mycket blommor eller djurliv under färden. Det kan kanske bero på att fordonen väsnades något alldeles ohyggligt.
Amfibiefordon från andra världskriget

Vi bjöds också på uppvisningar av aboriginer av traditionella danser, aboriginsk musik samt spjut- och bumerangkastning. Uppriktigt sagt blev jag inte särskilt imponerad av någondera utom möjligen uppvisningen i att blåsa diggeridoo, det mest speciella av deras musikinstrument.

Mest spännande i anläggningen var nog den lilla djurparken. Där fanns på en liten yta en stor variation av djur, främst kängurur av olika arter. Jag blev fascinerad av den stora saltvattenkrokodil de hade där. Den kallades "Jack the Ripper" därför att den hade bitit ihjäl alla de honor som införskaffats för att få tillökning. Fler bilder på djur i djurparken finns i de olika gallerierna uppe till höger.


Grå jättekänguru	Ung träskvallaby	Dingo, australisk vildhund

Skyrail Rainforest Cableway

	Vi lämnade det gamla guldfältet och national- parken via den 7,5 km långa moderna linbanan, som ofta löpte högt över regnsko- gens trädkronor. Det var mäktigt att på det här sättet kunna se regnskogens utbredning uppifrån, särskilt mot Barron Falls och den djupa dalen Barron Gorge.
Regnskogen sedd ovanifrån, från linbanan