Darwin och Kakadu National Park
Darwin
Darwin har ca 100 000 invånare. Staden är huvudort i Northern Territory. Över dess hamn exporteras boskap, ris och uran. Darwin fungerar också som servicecentrum för ett stort omland. Viss lättare industri finns.

Staden ödelades senast 1974 av den tropiska orkanenTracy. Efter återuppbygg-
naden har den blivit en av Australiens modernaste städer.

Som jag upplevde det kanske också en av de tråkigaste. Möjligen berodde det på vi kom dit under den "våta" årstiden, som varar från oktober till april. Med täta mellanrum kom det så intensiva skyfall som jag tidigare bara upplevt vid Mexikanska Golfen.

	Vi var således inte särskilt mycket utomhus på sight-seeing i stan. Jag försökte några gånger men kom alltid hem dyngsur. Och ingenting torkade ens på hotellrummet. Vädret kan också vara orsaken till att vi såg få människor ute på gatorna och på barer och restauranger.
Darwins futuristiska kasino

Dessutom utfärdades det mot slutet av vår vistelse i Darwin en orkanvarning. Som tur var passerade den norr om staden och blev inte så kraftig som man befarade. Flygtrafiken, t ex, kunde upprätthållas, så vi kom ifrån staden i tid. Däremot varna-
des fartyg för att lämna hamnarna.

Kakadu National Park
Men det var inte för själva stadens skull vi besökte Darwin. Det var för att besöka Kakadu National Park söder om staden. Den är Australiens största nationalpark. Dess areal uppgår till 200 kvadratmil. Från tidvattenskust och stränder stiger landet via flodslätter och branta sluttningar till en vidsträckt högslätt. Ett stort antal ekosystem har utvecklats, och växt- och djurlivet är mycket rikt och mång-
formigt. Stora våtmarker brer ut sig kring South Alligator River och East Alligator River och deras otal biflöden. Den senare avgränsar nationalparken i öster mot Arnhem Land. Namnen på floderna är missvisande eftersom det inte finns några alligatorer i Australien, bara krokodiler. Men den upptäcktsresande, som på tidigt 1800-tal namngav floderna, hade träffat på alligatorer i Amerika och trodde att det var sådana han såg i mängder här. Utsikt mot våtmarkerna i nationalparken

Aboriginerna i Kakaduområdet anser att det finns sex årstider.

Årstid	Tidpunkt	Karaktäristiskt
Gunumeleng	oktober-december	Förmonsuna stormar med varmt vatten och åskväder som drar in på kvällarna
Gudjewg	januari-mars	Monsuner med åskväder, massivt regnfall och översvämningar Hettan och fuktigheten genererar en explosion av grönska och djurliv
Banggerreng	mars-april	Flodvattnet drar sig tillbaka, hårda stormar. Tid för frukt och skörd, ungar föds och kläcks
Yegge	maj-juni	Relativt svalt med låg fuktighet. Historiskt är detta den tid då aboriginerna börjar bränna skogar för att rensa landet och förbättra miljön för gräsätande djur
Wurrgeng	juni-augusti	Svalt väder och låg fuktighet. De flesta åar slutar flöda och flodslätterna torkar ut
Gurrung	augusti-oktober	Varm och torr väderlek då till och med billabongerna torkar.

Vi var där vid övergången från gudjewg till banggerreng. Våtmarkerna var som mest översvämmade men temperatur och luftfuktighet var OK. Vid de tillfällen då det inte ösregnade förstås.

Vi vistades i nationalparken i två dagar och hann med många olika aktiviteter.

Klippmålningar på och utsikt från Nourlangie Rock

Även här i Kakadu fanns det klippor, som stack upp något hundratal meter över den annars plana marken. Men här var de inte släta som Uluru eller Kata Tjuta utan taggiga och till synes söndersprängda. Där fanna ofta klipputsprång, som använts sedan urminnes tider av aboriginerna för att söka skydd. Och naturligtvis måla klippmålningar på.

	Så var det även vid Nourangie Rock i östra delen av nationalparken. Vid foten av klippan fanns flera klippmål-ningar under ett klipputsprång. Vi gick också upp till en platå halvvägs upp på berget. Därifrån hade vi en fin utsikt över den glesa skogen nedanför.
Nourlangie Rock

Båtfärd på Yellow Water Billabong

Båtturen inleddes i själva flodfåran till Yellow Water, som är en biflod till South Alligator River. Men ganska snart styrde vi ut på billabongen, d v s det ofta busk- och trädbeväxta området kring floden, som översvämmas under monsunperioden. Det var en fantastisk upplevelse i främst tre avseenden.

	Det första var att se dessa översvämmade marker, där vattennivån ofta låg upp emot två meter över nivån under torrperioden. Att färdas med båt bland buskar och träd och att se de spännande blommor, som fanns där vattnet inte var så djupt. En härlig känsla! Du kan uppleva en del av den på filmen nedan.
Med båt in bland buskar och träd

Den andra var den fågelvärld vi kom in i efter ett tag. Mest spännande var förstås jassanan. Det sägs kunna gå på vattnet, men det gör den förstås inte. Men med dess lätta kropp och stora bäryta p g a jättefötterna kan den gå på det sjögräs, som ligger strax under vattenytan. Förutom detta är den speciell eftersom hanen tar hand om ungarna sedan de kläcks.

Jassanan "går på vattnet"	Jassana, hane med ungar	Jassanaungar

Men naturligtvis fanns också andra spännande fåglar här, bl a de du kan se på bilderna till höger. Fler fågelbilder härifrån kan du se här.

Det tredje var det vi egentligen var ute efter - att få se saltvattenkrokodiler. Det var ungefär så här långt som de tog sig upp i floderna utefter kusten. Högre upp i floderna fanns bara sötvattenskrokodiler. Det tog sin tid innan vi träffade på någon. men så småningom kom vi fram till ett bo med en hona intill. Hon låg blick stilla men om du letar på bilden till höger kan du ana hennes huvud med ett öga i vattnet bakom det gröna till höger.

Medan vi tittade på henne kom en ca fyra meter lång hane simmande emot båten. Det såg ut så här.



Den var väl nyfiken på vad vi var eller också ville den bara vakta honan mot eventuella inkräktare. Men synen var verkligen imponerande, en höjdpunkt på resan. Fler bilder på krokodilerna kan du se här.

Flygtur över Jim Jim Falls och Twin Falls

bland det mest imponerande i Kakadu är den många mil långa förkastningsbrant - Arnhem land Escarpment - som skiljer Arnhem land från våtmarkerna nedanför. Utför den kastar sig så här års två mäktiga vattenfall, Jim Jim Falls och Twin Falls. Under den torra årstiden kan man med bil köra över East Alligator River och på så sätt komma ganska nära fallen. Men då finns det ju å andra sidan inget vatten i dem. Så enda chansen att få se dem i all sin glans är att flyga dit. Och det gjorde vi.

	Vi flög dit i två små Cessna-plan. I början flög vi över våtmarkerna och fick se billabongerna från luften. Så småningom kom vi fram till förkastnings-branten och fallen. Och det var verkligen en mycket mäktig syn trots att vi ju inte kunde stå precis nedanför fallen.
Ett av flygplanen över förkastningsbranten

En billabong sedd från luften	Arnhem Land Escarpment	Twin Falls

En filmsnutt från flygturen kan du hitta här.

Övernattning på Aurora Kakadu Resort

Vi övernattade på Aurora Kakadu Resort. Den bestod av ett antal små envånings bostadslängor, utspridda kring centralt belägna serviceanläggningar såsom reception, restaurang, tvättmöjligheter och sådant. Varje rum hade ingång direkt från gräsmattorna utanför. Även mitt inne i anläggnngen kände man verkligen att man befann sig i en nationalpark. Intrycket förstärktes av att några kängurur (Agilevallabies) betade på gräsmattan utanför vår dörr och att man fick slänga ut några ödlor och gräshoppor från rummet och sängen innan man kunde komma till ro för natten.

Båttur på Magela Creek Billabong

Huvudpunkten på andra dagens program var en båttur på East Alligator River och en vandring på andra sidan floden inne i aboriginernas reservat i Arnhem Land. Det skulle vara möjligt eftersom vi skulle ha en aboriginsk guide med oss. Men det visade sig - inte oväntat för arrangörerna men för oss - att strömmen i floden så här års var för stark. Under torrperioden fanns det inte mer vatten i floden än att man kunde köra bil över den. Men nu gick det inte ens att ta sig över den med båt!

Det visade sig också att vägen till East Alligator River var avskuren vid Magella Creek av det höga vattenståndet. Vattnet stod 1,6 meter över vägbanan på en sträcka av ett femtiotal meter. Vår buss kunde inte ta oss längre.

	Istället mötte oss här den båt vi skulle haft på East Alligator River. Den kunde ta oss till andra sidan, där en mindre, special-anpassad buss väntade på oss för den fortsatta färden i området. Och likadant blev det på hemvägen.
Vi möttes på vägen av en båt. Den aboriginske guiden till höger

Men båten tog oss inte bara över till andra sidan. Den tog oss också - både på dit- och hemvägen - ut på en tur på den billabong, som bildats kring Magela Creek. Den var lite annorlunda än den vid Yellow Water. Här rörde vi oss till stor del i en skog av paperbackträd. Trädens bark var tunn, stark och smidig och användes av aboriginerna till nästan allt, från "muggar" att dricka ur till att täta hus. En filmsnutt från den båtturen kan du hitta här.
Skog av paperbackträd

Den aboriginske guiden vi skulle haft på andra sidan den stora floden var med oss här också. Han berättade en hel del om hur aboriginerna här levt och i viss utsträckning fortsatte att leva. Han visade också upp en stor skicklighet att kasta och fiska med spjut. Bl a fångade han den här fisken innan vi blev ilandsatta på andra sidan.

Här fanns också gott om fåglar. Några av dem kan du se här, andra finns här. Även här fanns ett krokodilbo. Vi såg dock ingen krokodil här, men den fanns säkert i närheten och iakttog oss.

Vitbukig havsörn	Visselglada	Större gultofskakadua

Klippmålningar på och utsikt från klippan Ubirr
Väl på andra sidan Magela Creek fortsatte vi med den andra bussen till klippan Ubirr. Den liknade i mycket Nourangie Rock men här klättrade vi ända upp till toppen. Det var inte lätt, för det var ganska brant. Berget var ojämnt och halt, särskilt på nervägen, när det började regna. Men utsikten var spännande. Några bilder därifrån hittar du också högre upp på sidan.

Vid foten av klippan växte det gott om sådana här vackra blommor. Där träffade vi också på några kortörade klippvallabies som var ganska orädda. Halvvägs upp träffade vi också på den här vallabien, som satt alldeles stilla någon meter ifrån oss i hopp om att vi inte såg den. Det gjorde vi, dock utan att skrämma den. Även här fanns det klippmålningar på flera ställen.

Blomma	Kortörad klippvallaby	Klippmålning

Busstur genom vattnet till East Alligator River

Vi fortsatte med den lilla bussen mot East Alligator River. Men snart var vägen återigen avskuren av översvämmat vatten. Men den här gången låg vattennivån bara en halvmeter över vägen. Så vi körde rakt igenom vattnet. Bussen var byggd så att vattnet då bara nådde jämns med golvet inne i bussen. Det blev bara lite vått.

Väl framme kunde vi konstatera att det verkligen var mycket strömt i floden. På bilden ser man stället där man kör upp på andra stranden när man under torrperioden korsar vattnet med bil. Bilden bredvid den visar var man kör ner. Men alltså inte vid den här årstiden. East Alligator River

Hemresa via urangruvan i Ranger
Sedan var det dags att återvända genom de båda ställena där vägen var översvämmad.

	På hemvägen besökte vi också en av de två urangruvorna som finns i nationalparken. Det kan väl tyckas motsägelsefullt med uranbrytning i en nationalpark, men så är det. Meningen har varit att de ska läggas igen när uranet i dem inom kort kommer att ta slut. Men nu har man istället börjat prata om att ta upp en ny gruva, eftersom det dykt upp nya marknader för uranet.
Urangruvan i Ranger

Naturligtvis såg vi mycket spännande från bussen mellan de olika stoppen. Chauffören pekade då och då ut giftiga ormar som hängde i trädgrenar vid sidan av vägen. Men dem hann jag sällan med att se. Däremot såg jag vid ett tillfälle en vild dingo springa i vägkanten utan att hinna fotografera. Jag hann dock fotografera när vi nästan körde på en svarthalsad stork (jabirustork). Vi såg också ett otal termitstackar på vägen.

Vid bussbytet på hemvägen öppnade sig himlen på ett sätt som vi inte ens upplevde i Darwin. Man blev genomblöt bara genom att sticka ut huvudet ur bussen. Sen skulle ju bagaget flyttas också...

Som jag upplevde det blev vistelsen i Kakadu National Park resans absoluta höjdpunkt. Här kom vi närmare det vilda djurlivet och var mer utsatta för natures vilda krafter. Särskilt Marianne blev ju också utsatt för vildmarklivets besvärligheter i form av insektsbett, men även det var det värt ansåg hon.