Lite historia kring Trekanten
Sjön hette tidigare Trehörningen men fick vid mitten av 1800-talet namnet Trekanten. Den ingick i Hägerstens Gårds ägor. Gården i sin tur låg i Brännkyrka socken, en lantsocken med ett fåtal stora gårdar och relativt glest bebyggd med underliggande torp och boställen trots dess närhet till Stockholm. Huvudvägen dit gick längre söderut, via näset vid nuvarande Skanstull. Området kring Trekanten var inte särskilt uppodlat och det fanns inga torp i direkt anlutning till sjön.

En början till förändring kom 1669 då en flottbro byggdes från Liljeholmen till den nya stadstullen, Hornstull. Den nya kommunikationsleden öppnade en möjlighet för den mer välbärgade stadsbefolkningen att även utanför Hornstull uppföra sådana sommarställen, som tidigare under benämningen malmgårdar byggts på stadens malmar.

Herrgårdsliknande sommarställen kring Trekanten

Som ett led i detta avsönd-rades under andra hälften av 1700-talet ett område vid sjöns västra del för att där uppföra ett herrgårdslikande sommarnöje, som kom att kallas för Stora Fågelsången eller senare bara Fågelsången. En liknande anläggning, Stora Katrineberg, uppfördes ungefär samtidigt i Liljeholmen. Från den avsöndrades 1799 Lilla Katrineberg vid Trekantens östra del.

Fågelsången idag 2013

Industrier och lite bostäder kring Trekanten
Vid slutet av 1800-talet började det växa fram ny bostads- och industribebyggelse utanför Hornstull, i första hand i Liljeholmen men lite senare även i Midsommar-
kransen, Aspudden och Gröndal.

En förutsättning för denna utveckling var förbättrade förbindelser med Stockholms innerstad. Den första förbättringen gällde järnvägstrafiken. Södra stambanan nådde år 1860 fram till Liljeholmen. År 1862 fullbordades järnvägbron därifrån mot Södermalm. Kring järnvägsstationen i Årstadal samlades industrier och en del bostäder.

Den andra förutsättningen gällde landsvägen. År 1915 ersattes den gamla flottbron med en provisorisk fast bro innan den ena av dagens två klaffbroar togs i bruk 1928. De fasta broarna kunde ta även tyngre trafik och allmänna kommunikationer såsom bussar och spårvagnar.

Den tredje förutsättning var goda allmänna kommunkationer. År 1911 öppnades därför två spårvägslinjen, den ena till Tellusborg och den andra till Midsommar-
kransen. Men de började först vid dåvarande Liljeholmsbrons landfäste mitt emot Liljeholmsbadet. Inte förrän den fasta bron blev klar 1915 kunde de dras ända in till stan. Sträckningen ser du nedtill t h på kartan nedan. De båda linjerna passerade således Trekantens södra strand vid nuvarande T-banestationen.

Gröndal fick också år 1911 en busslinje som gick i Lövholmsvägens sträckning . Den ersattes 1923 med en spårväg även till Gröndal med vändplan i Gröndals-lunden.
Trekanten med omgivningar ca 1920 (efter 1923 eftersom spårvägen till Gröndal finns med). På kartan har jag förtydligat sådant jag behandlat i dessa avsnitt

Med dessa förutsättningar växte det upp en mer storskalig och välordnad industribebyggelse med en del bostäder i Liljeholmen nordost om Lövholmsvägen och sydost om Södertäljevägen, som var under byggnad..

Men samtidigt uppstod fr o m 1880-talet en tämligen oplanerad och oreglerad industri- och bostadsbebyggelse vid Trekantens norra strand. Här fanns skilda industrier som ett garveri och ett bageri. Den en gång så kända Nynäslimpan bakades här. Flera av industrierna var starkt miljöstörande och efterlämnade stora mängder miljögifter och annat i bottenslammet under sjön. Som mest bodde här några hundra människor.

Området avvecklades successivt fr o m 1950-talet. Nu återstår endast en byggnad av den ursprungliga bebyggelsen samt Anticimex moderna vita kontorsbyggnad, som uppfördes på 1980-talet. Du kan läsa mer om Nynäs här.

Det har funnits och finns delvis fortfarande också annan industribebyggelse kring Trekantens östra del, närmast Liljeholmen. Vid nuvarande Doftparken och bort emot T-banespåren grundades på 1870-talet en industri av Theodor Winberg. Där tillverkade man i tur och ordning stubin, tågvirke och elektriska ledningar. Den brukar kallas Stubinfabriken eller Kabelfabriken beroende på tidpunkten.

Liljeholmens stubinfabrik (1894), senare kabelfabrik

Ungefär på den plats där Fruktparken nu ligger låg år 1905 Liljeholmens gjuteri. I hörntomten mot Lövholmsvägen låg då Kathreiners kafferosteri. Byggnaden övertogs på 1920-talet av Farmacia och revs för att ge plats för Svenskt Vattens nuvarande byggnad.

Mellan Lövholmsvägen och Trekanten låg då, 1905, F Jonssons trävaruaffär. När den gick i konkurs 1908 övertogs verksamheten av brädgårdsinspektören Verner Nordström. Under namnet Nordströms Trä har verksamheten under drygt etthundra år utvecklats till en koncern med ett tiotal brädgårdar med huvudkontoret här. Den ägs fortfarande av familjen Nordström.

Liljeholmens gjuteri till vänster på bilden. Till höger Lilla Katrineberg	Kathreiners kafferosteri , senare Farmacia

Bostadsområdena breder ut sig
Bostadsbebyggelsen i såväl Aspudden som Gröndal fortsatte under 1900-talet men höll sig länge på behörigt avstånd från sjön. På 1950-talet byggdes Nybohov men bebyggelsen stannade uppe på platån.

Först vid slutet av 1980-talet uppfördes ny bostadsbebyggelse kring Trekanten. Det rörde sog då om ett servicehus och ett kollektivhus mellan Lövholmsvägen och Trekantens norra strand. Strax efter sekelskiftet 1900-2000 tillkom också ny bostadsbebyggelse kring Liljeholms- torget och på T-banestationen.

Trekantens servicehus

Skolor
När det mer ordnade industri- och bostadsområdet i Liljeholmen växte upp behöv-
des det också en folkskola i trakten. Den första uppfördes på sluttningen till Liljeholmsberget år 1881. Byggnaden finns kvar och används fortfarande som skola, men nu på gymnasienivå.

På 1890-talet komplettera-des den med de första skollokalerna i Blommens- bergs skola vid Trekantens västra ände. Det blev så småningom fyra olika skollokaler där med tillsammans ca 1 150 elever. Mer om den skolan kan du läsa här.

Det s k "Slottet" i Blommensbergs skola på 1930-talet

Även om man inte ser det från sjön räknar jag ändå in S:t Sigfrids kyrka i bebyggelsen runt Trekanten. Skälet är att det har spelat en betydelsefull roll för dem som bott nära sjön. Kapellet, som blev klart 1904, ligger i backen bakom skolan nästan inklämd under Essingeleden.
.
Fritidsaktiviteter
Vid de senaste utbyggnaderna lämnande man en obebyggd markremsa mellan husen och sjön. Området har därför kunna behålla sin historiska roll som en plats för avkoppling och aktiviteter.

Under stora delar av 1900-talet spelades det vintertid bandy på Trekantens is. Det brukade vara en av de första sjöarna i Stockholmstrakten som frös till. Här spelade bl a IF Linnéa sina hemmamatcher. Klubben spelade i början av 1920-talet tre SM-finaler i bandy på Stockholms Stadion dock utan att vinna någon. Men när de upphörde med bandyn tog andra klubbar vid. Gröndals IK:s bandylag på Trekantens is 1952-53. Övre raden i mitten Åke Larsson, undre raden tvåa fr v "Rolle" Stoltz, legendarisk ishockeyspelare i Djurgården och Tre Kronor

Så småningom spelades organiserad bandy alltmer på konstfrysta banor på land. På sjöisen fortsatte dock mer oorganiserade skridskoåkning, numera bl a på en drygt en km lång upplogad bana för långfärdsåkning.

I branten från vattenreservoaren i Nybohov ner mot Blommensbergsskolan låg åtminstone från 1930-talet en backhoppningbacke. Bredvid den blev det - från början spontant men sedan alltmer organiserat - en slalombacke.

Sommartid var sjön en omtyckt badsjö även om vattenkvalitén med tiden blev allt sämre. Under 1960-talet var vattenskidor på Trekanten en omtyckt sport och det planerades ett stort vattenskidcentrum här. Men de planerna skrinlades och urförsåknngen flyttades till annan plats när man omkring 1970 bestämde sig för att bevara Trekanten med omgivningar som en naturlig oas mitt i storstaden. Och med diverse vattenreningsåtgärder har även vattenkvalitén blivit betydligt bättre. Och det är vi nog tacksamma för nu när vi njuter av fågelliv och bad kring sjön.