IF Linnéa
Grundandet
Om IF Linnéas grundande skriver man på IF Linnéa Boxnings hemsida:

"En av grundarna Paul ”Pålla” Lööf kunde berätta bakgrunden.

"Det var på hösten år 1908, börjar Pålla, då vi skramlade till en sparkboll en åtta, nio grabbar. Med den s.k. kicken tränade vi sedan bittida och sent på en liten gräsplätt i Årstaskog, och det märkliga med bemälda gräsplätt var förutom litenheten, att den befann sig bakom en villa, som hette just Linnéa.

Villa Linnéa

Som var och en förstår dröjde det nu inte värst länge, förrän vi kallades för Linnéa-grabbarna, och som vi tyckte att det inte lät så dumt beslöto vi kalla klubben för IF Linnéa. Där har vi upphovet till namnet Linnéa.

Men Pålla Lööf och hans kamrater hade säkert något mer i tankarna. Det är ingen tillfällighet att IF Linnéa stiftades den 13 maj, just Linnéadagen, år 1909."

Det började alltså med fotboll. Men pionjärerna var mångsysslare på så sätt att de utövade många idrotter parallellt. Linnéa blev snabbt en stor idrottsförening med genom tiderna inte mindre än 17 olika sektioner på sitt program. Den spelade en framträdande rolli framväxten och organiserandet av svensk idrott. Bl a har klubben varit med och bildat Svenska boxningsförbundet 1919 och Svenska ishockey-
förbundet 1922.

Fotboll
Med fotbollen gick det överraskande fort framåt. Redan 1916 vann Linnéa Stockholmsserien. klass 1 med ett lag som tyctes vara på väg upp till yppersta fotbollseliten. Men ett par av stjärnorna försvann till andra föreningar. Sektionen förde därefter en mer tynande tillvaro innan den lades ner i börjant på 1930-talet när man inte kunde få fram tillräckligt med pengar i garantisumma för att få delta i det organiserade seriespelet.

Fri idrott

Fri idrott kom också med i programmet redan 1909 och har varit klubbens stora livsnerv genom åren. Med Aspuddens IP, tidigare IP Linnéa, som bas utvecklades sektionen till en av Sveriges största på såväl elit- som breddnivå.

Aspuddens idrottsplats på 1930-talet

På elitnivå är väl Edvin Wide den mest kända företrädare för föreningen. Han tog bronsmedalj i 3 000 meter laglöpning vid OS 1920. I ständig kamp med de "oslagbara" finnarna Paavo Nurmi och Ville Ritola tog han OS-silver på 10 000 meter och brons på 5 000 meter 1924. Han sprang på galor såväl i Europa som USA och satte världsrekord på udda sträckor som 2 000 och 3 000 meter samt 2 engelska mil.

Men mest känd är väl Linnéa ändå som Sveriges kanske mest framgångsrika stafettklubb när det gäller stads- och terränglopp. I det största av loppen, Dagbladsstafetten, med först 30 sedan 25 löpare i varje lag, placerae sig alltid Linnéa i toppen. Som sämst blev man 13:e lag och som bäst 2:a år 1959.

Flest Dagbladsstafetter, 32 stycken, gjorde en av föreningens grundare "Palle" Lööf. Han var 57 år när en muskelbristning stoppade hans 33:dje. Bland de bästa dagbladslöparna kan nämnas Nisse Müller (segrare i Sleipners terräng 1913), Edvin Wide, Henry Eidmark (10 starter, kanske mer känd som sportjournalist och författare), Bengt Annersjö ( 16 starter och senare lagledare för laget) samt Eskil Wallin med 11 starter.
IF Linnéa blev 2:a och bästa svenska lag i Dagbladsstafetten 1959

Även i Stadsloppet deltog Linnéa, oftast med placeringar bland de tio bästa. Man vann fem stafetter i rad 1923-27. Även andra laget kom oftast in bland den 20 bästa. Det visar verkligen på bredden i verksamheten.

Bandy
1910 kom bandyn med på programmet. Början var inte så lysande. Första säsongen gjorde man inte ett enda mål men släppte in 22! Men sen gick det bättre. Linnea blev svenska juniormästare 1921. De var också med i SM-turneringarna i vart fall fr o m 1919, då klubben gick till kvartsfinal. Man spelade sedan SM-final år 1921 (förlust mot Uppsala IF 1-4) ,1923 (förlust mot Västerås SK 1-2) och 1924 (förlust mot Västerås SK igen 1-4). Senast klubben deltog i SM-turneringen var år 1930 (förlust i semifinalen mot Djurgårdens IF 2-3).

Linnéa spelade oftast sina hemmamatcher på Trekantens is eller på "Handfatet" vid Hornstull. Bandylaget var ett verkligt kamratgäng med Julius "Julle" Eriksson som lagkapten. En annan framträdande profil var Erik "Bassen" Sköld. Han blev mer känd som fotbollsspelare i AIK och senare sportjournalist och radiokommentator, ofta bisittare till Lennart Hyland. Flera av spelarna i Linnéa - Nisse Thervin, Julle Eriksson, David och Elis Englund samt Bassen sköld - spelade också i landslaget.
IF Linnéas bandylag på 1920-talet på Stockholms Stadion, kanske i samband med en SM-final. lagledare Martin Larsson

Men laget hade svårt med föryngringen. När allsvenskan startade 1931 var Linnéa inte med i högsta serien. Man spelade i Stockholmsserien och misslyckades att kvala till allsvenskan 1933. Sektionen lades ner 1940.

Ishockey
IF Linneá spelade också ishockey med i huvudsak bandyspelare i laget. Man deltog i det som var allsvenskans, elitserien och numera SHL:s föregångare Klass 1 redan från starten 1923 fram till 1927. Linnea blev som bäst tvåa år 1924..Sektionen levde dock bara 1922-1930.

Skridsko
Skridskosektionen var en av de tidigaste och mest framgångsrika sektionerna. Den startade redan 1912. Linnéas allra första svenska mästerskap överhuvudtaget erövrades av Acke Blomquist på 500 meter skridsko år 1917. Han tog sammanlagt 9 individuella och 5 lagsegrar i SM. I de lagen ingick också Verner Eriksson, som därutöver tog 3 individuella mästerskap.

Men Linnéas störste skridskoåkare var ändå Åke Seyffarth. Han var på 1930-talet en framgångsrik cyklist för Hammarby innan han började åka skridsko för Linnéa Han tog 11 SM individuellt och ett i lag åren 1944-48. I OS i London 1948 tog han guld på 10 000 meter och silver på 1 500 meter. Han tog också EM-guld och VM-brons sammanlagt i skridsko det året.

Boxning
Men Linnéa är väl ändå mest känd för sina boxare. Sporten kom igång inom klub-ben 1919, samtidigt som Linnéa var med och startade Svenska boxningsförbundet.

Det började direkt med en storhetstid. På 1920-talet tog klubben 15 svenska mästerskap i grenen och blev bästa klubb vid SM fem gånger. Dessutom blev "Seffe" Johansson europa-mästare utan att någon gång vinna ett SM.

Linnéas boxare 1928

Framgångarna fortsatte på 1930-talet med 16 SM-tecken, varav fyra samma år (1932, det fanns bara åtta viktklasser då). Det stora namnet i början av årtiondet var Stig Cederberg med tre SM-guld i flug- och bantamvikt. Åren 1938-46 tog bröderna Kurt och Stig Kreüger sammanlagt 12 SM, sex var, Kurt i fjädervikt och Stig i flug- och bantamvikt.. De ingick båda i "den raka vänsterns landslag", kända för sin stilboxning. Kurt blev europamästare 1947.

Men Linnéa fortsatte att producera stora boxare.

Roger Andersson blev svensk mästare i tungvikt sex år i rad 1978-83, det sista året dock i Hammarbys tröja. Han tog också EM-brons i Köln 1979 och blev nordisk mästare 1982.

Georg Cramne-Scott vann 3 SM för Linnéa åren 1987-90 och ett OS-silver i lättvikt 1988, innan han gjorde en proffskarriär som han krönte som världsmästare WBU-titeln1995-97.

Roger Pettersson har svenskt rekord i antal SM-titlar i boxning med tio vunna SM-guld (varav fyra för Linnéa 1998-2003) - i fem viktklasser. Han deltog vid OS i Atlanta 1996, där han slutade på nionde plats i lätt mellanvikt, 71 kg. Han har representerat Sverige i fyra VM samt två EM - utan att lyckas nå medalj.

Anna Laurell är den senaste stora boxarstjärnan inom Linnéa. Hennes meritlista ser du nedtill till höger

Georg Scott, proffsvärldsmästare i boxning 1995-97	Roger Pettersson, tio SM-guld i fem olika viktklasserS	Anna Laurell, världsmästare i boxning 2001 och 2005

Andra idrottsgrenar som Linnéa sysslat med utan lika stora framgångar är atletik, cykel, simning, skidor, brottning, gymnastik, gång, orientering, handboll och bordtennis. Man har också haft en särskild damsektion.

Idag sysslar IF Linnéa bara med två idrotter - boxning och friidrott - i två separata föreningar. Båda håller till på Söder, boxarna i en lokal på Erstagatan och friidrottarna på Zinkensdamms idrottsplats.

En viktig källa till denna sammanställning med såväl bilder som uppgifter är IF Linnéas jubileumsskrift 1909-1959.