29 juli, Runt Trekanten

Det var som vanligt ett typiskt aprilväder. Ena sekunden sken solen och det var ganska varmt ute. Men sekunden därpå kom en störtskur med stark blåst.

Vi kom inte ut förrän en kvart över fyra. En stor flock kanadagäss betade på gräsmattan i Trekantsparken. De hade varit där på förmiddagen också men hade flyttat på sig däremellan. Liksom förra året var det en som var nästan helt vit på huvudet. Kring gässen rörde sig också ett antal stadsduvor. Mitt ibland gässen gick två starar. Det var sällan jag kom dem så nära som nu.

Vi fick ta skydd för en regnskur under taket på Sportfiskarnas hus innan vi kunde fortsätta. Vi kunde därifrån skymta hägern på sin plattform. Ganska många gräsänder höll till på sluttningen framför oss innan en liten hund jagade ut dem i vattnet, Ett par sädesärlor vippade på gräsmattan lite längre bort. Och överallt fanns naturligtvis gråsparvar.

Utanför Svanboet och Badviken dök åtminstone fem viggar efter mat, omgivna av några gräsänder.

Sothönsfamiljen var utspridd över hela Blommens-
bergviken. Några av ungarna dök efter mat på ganska djupt vatten. De hade nu fått huvud-
skölden färdigutbildad, men kunde fortfarande skiljas från de vuxna på den ljusa halsen. När vi kom för nära simmade honan in under pilarna och kallade på de övriga. När de var samlade simmade de iväg under pilarna mot Badviken till.

När vi kommit förbi brädgången utefter berget såg vi dock att en unge blivit kvarglömd. Den hade väl legat för långt bort för att höra kallelsen. Nu ropade den själv i högan sky och letade efter de övriga. Den verkade lite mindre än de övriga ungarna och hade inte fått huvudskölden riktigt klar ännu. När vi kom simmade den in under pilarna och fortsatte in emot viken. Jag hoppas att den hann ifatt de övriga.

När vi passerade plattformen stod hägern fortfarande kvar. Den verkade trivas i sin ensamhet där. Den flög väl bara iväg när den behövde äta, oftast rätt tidigt på dagen.

En ny regnskur gjorde att vi skyndade på stegen hemåt.