2 oktober, Vid Trekanten

Vid tiotiden på morgonen kastade jag en blick ut genom mitt fönster och såg då två svanar i badviken. Den här gången tänkte jag inte vänta utan gick genast ut för att se vilka det var.

Det var ett vackert höstväder, soligt och nära vindstilla men kylslaget, nog bara några plusgrader.

Jag gick direkt mot Badviken. När jag kom till svanboet mötte jag svanparet på väg utefter stranden. Jag vände och följde med dem. När det var en öppning mot sjön gick jag ner. Svanarna kom in till mig och kollade om jag hade någon mat till dem. När jag inte hade det vände de besviket snabbt tillbaka ut och fortsatte till snällare människor.

Vi följdes åt på det sättet till nedanför servicehuset. Då gick jag i förväg hem och hämtade lite bröd. Jag gick ut igen och mötte den vid Fiskevården, där de fick mitt bröd. De åt fint ur handen, särskilt den större. Jag konstaterade på ringmärkningen och sättet att äta att det var Aloe med sin fru för året.

När jag passerade Matnings-viken sprang en råtta eller sork över gångvägen ner mot vattnet. Den försvann i strandkanten utan att jag han se den närmare eller få med den på bild. Jag letade lite efter den där men kunde inte hitta vare sig den eller någon gång den kunde försvunnit in i. Jag tycker att det händer allt oftare att man skymtar råttor kring sjön, främst i Trekantsparken.

På eftermiddagen kom min bror Björn på besök och vi gjorde tillsammans en ny promenad runt Trekanten.

Måsungarna låg som vanligt i viken vid Trekantsparken, som jag nu lärt mig att den heter officiellt. Där fanns också några kanadagäss. En annan grupp höll till i Mat-ningsviken.

Båda skarvarna stod på sin vanliga plats. Den äldre såg ut att nyligen ha varit ute och fiskat, för den torkade vingarna när vi gick förbi.

När vi passerade Fruktparken på hemvägen hade några kråkor och skator rivit ut några påsar från en papperskorg och höll på att noggrant undersöka innehållet.