Sothöns vid Trekanten

Lyssna på Sothönan

music player.

Sothönan känns igen på den runda formen, den glänsande helsvarta svarta fjäderdräkten och den vita pannskölden. Könen är lika. Sothönan är en rall och alltså inte släkt med de olika andfåg- larna man kan se i Trekanten. Den har således inte simfötter, utan fötterna är tillplattade på ett sätt, som mer

liknar benen på en krabba. Detta medför ett annat kännetecken - den simmar med knyckigt med nickande huvudrörelser. Den är en dålig flygare och dyker hellre än flyger om den känner sig hotad.

Födan består av insekter, snäckor, musslor och frön. Det mesta dyker den ned och hämtar upp från sjöbotten. De sothöns, som vistas nära människor äter naturligtvis också av allt den blir matad med.

Äggen läggs i april-maj och ruvas av båda föräldrarna, dock mest honan, i 23-24 dagar. När ungarna kläcks är de på kroppen täckta med gråa spretiga dun och har något som ser ut som gulröda punkfrisyrer på huvudet. Successivt under sommaren byts dunen ut mot en grå fjäderdräkt som gradvis börjar likna föräld- rarnas svartskimrande. Under augusti månad utvecklas den vita pannskölden. Bilden visar nykläckta ungar i Blommensbergsviken.

Enligt min fågelbok häckar sothönan i vassjöar och vassvikar från Skåne till Dalarna och Hälsingland. Den lär flytta i september-oktober till mellersta eller västra Europa för att återkomma i mars-april.

Sothönan borde alltså inte häcka i Trekanten, som nästan helt saknar vass. Men den är ändå den näst gräsänder vanligaste fågeln i sjön.

Sothönsen i Trekan- ten placerar sina bon i grenklykor nära vattenytan på de pilar som växer runt sjön. Boet består av en korg av vasstrån eller kvistar. De läggs ganska långt ut från land men ändå under ett ganska tätt gren- och lövverk. Äggen och ungarna skyddas på så sätt från såväl landdjur såsom rävar och ekorrar som från måsar och andra fåglar. Bilden visar ett sådant bo.

De första sothönsen kommer så fort det blir lite öppet vatten mellan isen och stranden, d v s oftast i slutet av mars eller början av april. Mot slutet av april färdigställer de sina bon. I slutet av aprilj brukar de tidiga påbörja ruvningen. Deras ägg brukar kläckas kring underandra hälften av maj. Eftersläntrarnas ägg brukar kläckas några veckorin i juni.

De senaste åren har sothönsfami- ljerna i Trekanten har de fått tre-åtta ungar. I början hålls ungarna väl skyddade under lövverket från de pilar, som hänger ut över vattnet. Efter några veckor simmar dock ungarna ganska fritt omkring utefter stränderna i resp familjs revir, övervakade av föräldrarna.

Kring månadsskifter juli-augusti rör sig familjerna över allt större områden, t ex ut till Sjögräsbältet eller in på andra sothöns revir. Ungarna rör sig också längre bort från föräldrarna och tvingas i allt större utsträckning klara sig själva..

Från slutet av augusti börjar antalet sothöns minska i sjön. Det beror dels på att de faktiskt inte klarar sig själva, dels på att såväl vuxna som ungar börjar flytta härifrån. De sista brukar dock inte flytta förrän de sista råkarna utefter stränderna fryser till i december eller januari. Jag tror att de, som kommer först och lämnar sjön sist inte flyttar ner till Mellaneuropa utan övervintrar på Strömmen eller andra isfria vatten i närheten, där de kan bli matade av människor.

När jag började följa sothönsen i sjön 2006 häckade sex-sju par med ganska lyckat resultat. åren 2006 och 2007 blev dock resultaten betydligt sämre. Endast enstaka sothönsungar växte upp så att de kunde flytta från sjön. men de senaste åren har varit bättre. År 2009 lyckades fem av paren få upp samman lagt 12-13 ungar till relativt vuxen ålder. År 2010 lyckades nio par få upp ca 30 ungar som levde när familjerna upplöstes och det blev omöjligt att hålla reda på dem. alltså ett förhållandevis mycket lyckat år för sothönsen.

Källa förutom egna iakttagelser: Fåglarna i färg av Sigfrid Durango, 1958