Sothönsen i Trekanten 2009

Årets första sothöns dök upp redan den 1 april vid Svanboet. Isen låg då fortfarande kvar men hade släppt några meter från stranden just där. De närmaste dagarna kom det alltfler. I år var de ovanligt många. Vid slutet av månaden byggde de på sina bon och började att ruva.

Sammantaget såg jag åtta bon, som sothöns byggde på eller låg i. I en del av dem blev det dock aldrig någon häckning. Men för dem, där det blev något av, utvecklade det sig så här.

	I den äldsta kullen, den som föddes vid Matningsviken i slutet av maj, fortsatte ungarna att växa till sig. Det var fortfarande stor storleksskillnad mellan dem. Den största började hålla sig längre från föräldrarna och började försöka dyka efter mat själv redan i mitten av månaden. Den yngre blev då fortfarande enbart matad av föräldrarna. Den 25 juli hade familjen börjat
röra sig över större områden, mest upp utefter Trekantsstranden. Den större hade då redan sin pannsköld helt utbildad. Den mindre fick sin kring månadsskiftet juli-augusti. Men då hade den växt till sig ordentligt och tog för sig mer. Den 30 juli såg jag båda ungarna komma flygande emot mig. Det såg riktigt bra ut.

I den andra kullen, den som kläcktes vid månadsskiftet maj-juni bortom Badviken, fanns fyra ungar kvar fram till juli. De rörde sig redan tidigt över större områden, från badplatsen och in i bassängen för överskottsvatten innanför bron. Ibland såg jag dem också ute i Sjögräsbältet och t o m på Nybohovssidan. Mot slutet av månaden hade även de fått sina pannsköldar. De började pröva på att dyka vid mitten av månaden. Jag såg dem då också träna vingarna, men det var inte flygfärdiga ännu vid månadens slut.

Den tredje kullen föddes intill Svanboet några dagar in i juni. Den innehöll fyra ungar. En föreföll redan från början vara lite mindre än de andra och inte så försigkommen. Den dog troligen efter några dygn. Den 15 juni såg jag en av de vuxna sothönsen där död i svanboet tillsammans med ytterligare en av ungarna. Jag vet inte vad som hänt dem. Men den kvarvarande vuxna sothönan tog hand om de två övriga ungarna som växte till sig och föreföll må bra. De utvecklades snabbt och började tidigt komma ner ända till badplatsen och ut i Sjögräsbältet. Mot slutet av månaden såg jag dem även på Nybohovssidan och vid Trekantsstranden. De var alltså mycket rörliga. Mot slutet av månaden såg jag dem dock inte alls.

	Den fjärde kullen, som jag såg för första gången vid Trekantsparken den 12 juni, innehöll tre ungar i början av juli. Då låg de fortfarande mest i skydd av träden kring boet. Men vid mitten av månaden började hela familjen hålla till alltmer på det grunda vattnet vid Fiske-
vården. Vid slutet av månaden såg jag dem ivrigt träna att dyka efter mat på grunt vatten. Det blev dock korta stunder under vatten. Ibland, som på bilden, fick de med sig någonting upp - ätbart eller inte.

Den femte kullen, som föddes vid grillplatsen vid månadskiftet juni-juli, höll sig oftast kvar bland träden i området. Den 17 juli såg jag dem dock vid Svanboet. Då var det röda på huvudet nästan helt borta. Den 30 juli såg jag två av dem ute på öppet vatten och på land vid grillplatsen. De var nu verkligen söta. Allt rött var borta. Det ljusa och svarta såg mjukt dunigt. Och det hade börjat utbildas en gul pannsköld på åtminstone en av dem.

Sammantaget fanns det alltså 12 eller 13 ungar från fem familjer kvar vid månadsskiftet juli-augusti. Då kan man säga att de är så stora att de helt klarar sig själva och har goda möjligheter att överleva, åtminstone fram till vintern. Det är fler än jag sett något år tidigare.

Under augusti växte alla ungar upp och liknade allt mer de vuxna. Vid slutet av månaden var enda skillnaden att ungarna var lite ljusare och dunigare på halsen och bröstet. De blev också kaxigare. På bilden nedan jagar en av dem bort vuxna änder och duvor från maten. Så här många sothöns har jag nog inte sett i sjön tidigare. Men jag har hört sägas att de var ännu fler för ett tiotal år sedan.

Familjesamman-hållningen och revirtänkandet upplöstes alltmer. Ungarna blev mer och mer självständi- ga. De lärde sig flyga och dyka. Mot slutet av månaden höll alla sothönsen, vuxna som ungar, mest till i Sjögräsbältet och åt upp sig. Bara i samband med fågelmat- ning kom de in till land.

Från och med augusti lämnade alltfler av sothönsen Trekanten. Några lämnade dock inte sjön förrän isen slutligen lade sig över hela sjön den 18 december.