Sothönsen i Trekanten 2010

Sothönsen anländer
Isen låg länge i år. Den 11 april bildades en smal glipa med öpptet vatten intill Trekantsparken. Den 14 april började råkarna intill land att öppnas mer allmänt. Sen gick det fort. Den 18 april var hela sjön snöfri.

De första sothönsen kom så fort isen släppte landkontakten vid Trekantsparken. De slog sig ner i den uppkomna sprickan. Så här såg det ut den 11 april.

Det blev så småningom betydligt fler sothöns i sjön än tidigare år. Det var väl en följd av den lyckade häckningen förra året. Många av såväl de vuxna som ungarna då sökte sig tillbaka hit.

Vid månadens slut började de para ihop sig och reparera sina gamla bon. En del byggde dock helt nya. Som tidigare år inventerade jag sothönsbona i början av maj före lövsprickningen. Senare är det mycket svårare att upptäcka dem.

Sothönsbo nr 1, vid Trekantsparken
Här har det "alltid" legat ett sothönsbo. I år hade man dock övergivit fjolårsboet och flyttat till ett bo lite längre ut, som byggt av ett doppingpar förra året.

Här kläcktes åtta ungar de sista dagarna i maj, d v s fler än jag sett i någon kull tidigare. De höll sig i början dolda i lövverket kring boet, men började tidigt också stå på en horisontell trädstam nära boet. Redan efter någon vecka började de dock gå upp på land. De växte till sig och började röra sig över allt större områden bort emot Fiskevården och utefter stranden mot Nybohov..

De matades naturligtvis av föräldrarna till en början men kunde tidigt hävda sig i konkurrensen kring fåglematningen gentemot andra, betydligt större fåglar. Såvitt jag kunde se överlevde alla dessa ungar åtminstone in i augusti, då familjerna började blandas.

Sothönsbo nr 2, vid Matningsviken

Här har det också "alltid" funnits ett sothönsbo. De brukar alltid vara först ut med att börja ruva i boet och få ungarna kläckta. Men i år verkade de ha svårt att komma till ro i boet.

Först den 7 juni såg jag ungarna för första gången, men jag har senare fått uppfattnignen att de ursprungligen var fem stycken varav åtminstone fyra överlevde fram till den tiden, då familjerna börjar blandas.

Sothönsbo nr 3 vid Grillplatsen

Vid Grillplatsen började sot-
hönsen bygga på ett nytt bo åt Matnings-
viken till. Det föreföll dock som det tog lång tid för dem att börja ruva i boet. Men den 24 juni såg jag för första gången fyra ungar här. Även dessa tror jag var kvar när famil-
jerna började blandas.

Sothönsbo nr 4 vid Svanboet

	Vid Svanboet har det också "alltid" funnits ett sothönsbo. I år var det där jag såg årets första ungar, sju stycket den 30 maj. De levde väl skyddade under lövverket. Jag tror att det är de ungarna jag ganska tidigt sett på utflykt till bersån vid Anticimex. Jag tror dock att två av dessa ungar försvann under juni. En av dem tror jag blev uppäten av en gädda under lövverket. En
annan såg jag tillplattad på gångvägen vid Svanboet lite senare. Men de övriga utsträckte så småningom sina utflykter till såväl badet som Grillplatsen.

Sothönsbo nr 5 i Blommensbergsviken

Det här var ett nytt bo jag inte sett tidigare. Det låg inne i reningsdammen innanför Bron. Även om det liksom de andra var skyddade av ett tätt lövverk var det ändå det här boet som var lättast att iaktta. Där såg jag åtminstone sex ungar den 7 juni. De växte till i vanlig takt och överlevde alla så länge jag kunde följa dem..

Det var de bon jag upptäckte under min första inventering. Sedan såg jag andra bon och kullar efterhand.

Sothönsbo nr 6 vid Trekantsstranden
Den 7 juni upptäckte jag ett nybyggt bo vid Trekantsstranden. Från land skymdes det bara av en trädgren. Lövverket ovanför var också väl glest. Såvitt jag kunde se alltså ett ovanligt oskyddat bo. Den ena sothönan låg stadigt i boet, så det verkade som den ruvade. Den andre fortsatte att komma med byggmaterial till boet men passade då och då på att vila sig på land. Det var alltså en sent påbörjad häckning av ett ungt, oerfaret par. Och som väntat gick det inte så bra för dem. Den 13 juni var boet helt raserat och övergivet.

Sothönsbo nummer 7 vid Trekantsstranden

Samma dag, den 13 juni, såg jag ett par sothöns med fem ganska nykläckta ungar vid Trekantsstranden ganska nära det raserade boet. När jag tittade efter hittade jag deras bo i grenverket utanför. Det låg väl skyddat. Här kunde jag följa minst tre ungar till dess familjerna blandade sig.

Sothönskull nr 8 mellan badet och bron
Den 13 juni träffade jag på en för mig helt ny kull med sju ungar mellan badet och Blommensbergsviken. Andra kringstående sa att de hållit till bland pilarna nära bron ganska länge utan att jag sett dem. Ungarna hade kommit längre i sin utveckling än de andra ungkullarna jag sett. Den röda och gula "punkfrisyren" på huvudet var borta. De rörde sig ogenerat upp mot människorna på stranden och de kunde själva beta av gräset där. Det måste därför ha varit den äldsta kullen i sjön. Tyvärr såg jag dem inte någon mer gång.

Sothönskull nr 9 vid stranden mot Nybohov
Vid ett enda tillfälle, den 11 juni, såg jag också en kull med tre ungar mitt på stranden mot Nybohov.

Sammanta-
get föddes det alltså cirka 45 sothöns-
ungar i sjön, varav minst 30 var kvar vid månads-
skiftet juli-augusti.

Ett bildgalleri med många närbilder på dem, taget den 27 juni, kan du se i det här galleriet.

Revirstrid mellan sothöns
Samma dag kunde jag iaktta en revirstrid som utkämpades vid Grillplatsen mellan den sothönskull, som brukar hålla till där och den som kom från Svanboet.

Man enades tydligen om en demarkationslinje rakt nedanför eldstaden. Alla höll sig på sin sida av linjen men burrade upp sig för att skrämma dem på den andra sidan.

Sothöns äter kräftor
Avslutningsvis på det här avsnittet ska jag berätta något som för mig var en nyhet: Sothöns fångar och äter fullvuxna kräftor.

Vid Trekantspar-
ken såg jag en sothöna komma upp med en kräfta den fångat. Den plockade ut innehållet och fördelade det till sina ungar. Kvar blev bara ett helt tomt skal. Jag fick samtidigt höra att den tagit en annan kräfta tidigare på dagen. Det är tydligen inte alls så ovanligt.

Sothönsfamiljerna skingras och lämnar sjön
I augusti var ungarna nästan fullvuxna. För de flesta var den vita pannskölden helt utbildad. De var dock fortfarande lite ulligare och ljusare på bröstet än de vuxna.

Sothönsfamiljerna gav sig ut på allt längre utflykter. De började alla i allt större utsträckning besöka Sjögräsbältet, som på bilden. Ungarna började också bli mer självständiga från föräldrarna. De kunde leta rätt på och äta sin egen mat. De kunde på egen hand ge sig in och konkurrera med vuxna fåglar vid matningar o dyl. Och de gjorde alltfler egna utflykter långt från föräldrarna.

Jag tror att det här var en besvärlig tid för sothönsungarna. Jag tror att flera av dem dukade under när de skulle klara sig själva. Det varr nog ett av skälen till att antalet sothöns i sjön minskade under hösten.

Fram emot september började också sothönsen, såväl vuxna som ungar, att successivt lämna sjön. Vid utgången av september fanns därför bara ett fåtal sothöns kvar. De höll oftast till i Sjögräsbältet. Låg vinden på där drog de sig in mot badet. Enstaka sothöns låg också utefter de stränder, där de brukade bli matade.

När isen tillfälligt lade sig i mitten av november lämnade den allra sista sothönan sjön för vintern.