Zodiakkryssningar bland isberg

I Scoresby Sunds fjordsystem gjorde vi sammanlagt tre zodiakkryssniingar bland isberg.

Den första var i Nordbugten. Där var det meningen att vi skulle göra en landstigning med en vandring utefter stranden. Men det var för stenigt, ojämnt och för mycket snö för att göra det. I stället gjorde vi en zodiakkryssningen.

Vattnet var spegelblankt. Det var disigt, men solen trängde emellanåt igenom. Bergssidorna vid sidan om bukten försvann ofta i diset. Färgskift- ningarna var fascinerande, särskilt under vattenytan. Vi gick nära isbergen för att granska detaljer i dem. Vid ett par tillfällen dök det också upp en ringsäl.

Den andra var vid Björneöer mellan Hall Bredning och Öfjord.

Där var vi omgivna av den vildaste naturen på hela resan. Sylvassa berg reste sig brant upp från vattnet. Solen sken från en blå himmel men molnbankar bildades och förändrades oupphörligt kring bergssidorna. En mängd isberg hade samlat sig i en vik. Många av dem liknade sagoslott med tinnar, torn och portar. Även här såg vi sälar som nyfiket betraktade oss på avstånd men dök då vi kom för nära.

Här tog vi också fem tysta minuter i zodiakerna. Först var det alldeles tyst. Men när vi vant oss vid tystnaden, började vi höra en bäck porla från bergssidan långt borta. Det blev en riktigt spännande upplevelse.

På hemvägen, när solen höll på att gå ner, blev det den kallaste turen på hela resan. Jag gissar att temperaturen gick ner mot tio minusgrader.

Den tredje var vid Rödeö intill Milne Land. Ön har fått sitt namn från den rödbruna lodräta sandstenshällen, som reser sig ur vattnet på ena sidan av ön. En mängd isberg var samlade i Strömbugt intill ön. När vi rundat de yttersta isbergen hade det lagt sig ett drygt centimetertjockt istäcke på vattnet. Detta hindrade oss inte att försöka bryta oss igenom isen med zodiakerna för att komma innanför Rödeö från det hållet. Vi kom en bra bit på väg men blev så smånigom tvunga att vända. Här är några filmsnuttar från den turen.

Gemensamt för dessa kryssningar var min fascination över isbergens alla former och färger. Jag befann mig i en annan värld, en värld där alla mina begrepp om hur naturen ska se ut och hänga ihop satts ur spel. Med bara lite fantasi kunde jag befinna mig i vilken sagovärld som helst men där allt var omvandlat till is.

Vid alla tre turerna uplevde jag verkligen människans litenhet i förhållandet till naturen och dess krafter. Jag får ibland den känslan vid mäktiga berg och vida vatten, men här var den så koncentrerad när vår lilla zodiak gick mitt ibland dessa emellanåt kanske hundra meter höga isberg med nästan lodräta väggar. Känslan av utlämnande förstärktes av att vi oftast färdades långsamt och med nästan ljudlös motor.

Kanske kan bilderna i galleriet Isberg i Scoresby Sund liksom filmen ovan förmedla lite grann av av de känslorna.

Litet kristallisberg vid Rödeö

Vi gick runt isberget

Detalj av kristallisberget