Till havs mot Grönland den 13-15 september

På vår färd mot Grönland följde vi till att börja med kanten på den packis, som ligger kring Nordpolen och löper ner längst hela Grönlands östkust. Vi hade själva packisbältet vid horisonten. Temperaturen låg på några minusgrader. Det frös is på däck och reling. Det gick stora dyningar på havet, så fartyget gungade en del.

När vi inte åt, var på föreläsningar eller sysselsatta med annat inne i fartyget kunde vi stå på däck och titta på de fåglar, som följde fartyget. Mest var det stormfåglar, som på bilden.

Vi såg också en del valar, bl a späckhuggaren på bilden till höger.

På andra dagen blåste det upp stormvindar. Föreläsningar ställdes in och vi uppmanades att hålla oss i våra hytter. Men även där märkte vi av stormen.

Havet utanför hyttfönstret var minst sagt gropigt. Fartyget rullade i sidled så att man fick hålla i sig. Annars kanade man upp och ner i sängen så att man omväxlande slog huvudet i fartygssidan eller fötterna i garderoben. Bilden till höger, som riktats efter Mariannes nattlinne, som ju borde hänga lodrätt, kan ge en föreställning om lutningen.

Stolen vid mitt skrivbord välte, När jag skulle gå upp och resa den lutade golvet så mycket att fötterna åkte kana på golvet ända ner till hurtsen vid väggen. Men strumporna jag haft på mig låg kvar där jag börjat kana.

Mot kvällen kom vi in i den öppning i packisbältet, som brukar uppstå utanför Kejser Franz Josephs Fjord och Scoresbysund mot slutet på sommaren. Färden blev lite lugnare och vi kunde få den första glimten av Grönland. Den såg lockande ut.