22 november, Runt Trekanten

Det hade snöat rejält under natten. På dagen sken en blek höstsol på det hel-täckande, rena snötäcket. Det var ett par grader kallt och helt vindstilla. Ett nästan perfekt vinterväder.

Vi gick ut framåt två. Svanen låg ensam vid stran-den mot Tre-kantsparken. Även utefter Nybohovssidan var det glest med fåglar. Det låg ett heltäck-ande, delvis snöklätt isfält innanför bron vid Blommensbergs-viken. Som van-ligt fanns några sothöns, viggar och storskrakar ute vid Sjögräs-bältet. Några skrakar och en ungtrut simmade utefter pilarna.

En skrakhona dök efter fisk i Matningsviken. En liten bit därifrån utefter Trekants-stranden letade ett andpar och en sothöna mat, var och en på sitt sätt. Änderna, som inte kan dyka, tippade sig ner i vattnet med stjärtarna i vädret medan sothö-
nan tog sats och hoppade upp i luften för att få fart, böjde ner huvudet och dök mot botten i full fart. En annan sothöna stod på en trädgren och såg ut att frysa.

Vid Fiskevården matade en man fåglarna. Runt honom fanns kanadagäss och gräsänder. En flock skrattmåsar låg ute i vatt-net, kretsade över fåglarna på land eller rusade fram och försökte rycka brödbitarna ur näbbarna på kanadagässen. Ibland lyckades de. Alla skratt-måsarna, såväl ungfåglarna som de vuxna, hade nästan helt övergått till vinterdräkten med de svarta fläckarna på sidan av huvudet. Några skator och en ensam kaja försökte få med sin del av bytet.

Även svanen hade kommit dit. Den låg dock kvar i vattnet och avvaktade. Jag har börjat fundera på den. Den svan, som var här i början av månaden, var mycket företagsam. Den gav sig upp på land, följde efter människor den trodde hade bröd och tog verkligen för sig. Den svan jag träffat på fr o m den 14 november har varit stillsam och hållit sig kvar i vattnet. Är det kanske två olika svanar?