3 november, Runt Trekanten

Det blev en blek novembersol, som man sade på väderleksrapporten i går, men emellanåt tog dimmolnen överhand. Då blev det ganska gråkallt.

Jag hade inte tänkt gå ut men när jag efter lunch upptäckte två svanar i sjön måste jag ju ta reda på vilka det var. När jag gick ut låg de i Matningsviken, men de fort-satte bort mot Badviken. Jag måste alltså skynda mig om de inte skulle försvinna, tänkte jag. Det var i och för sig synd, för på vägen dit låg några storskrakar ganska nära land. Dem måste jag ju naturligtvis fotografera. Den översta måste väl vara en ungfågel med tanke på de otydliga färgerna?

Fler skrakar låg i badviken. De for runt och betedde sig som om de höll på att putsa av fjäderdräkten. Som honan där under.

Sammantaget fanns det nu mer än tio skrakar i sjön. Det verkar som om arbets-plattformen bredvid den nya bron har blivit en viloplats för flera av dem.

Så när jag kom till Badviken var svanarna på väg mot den nya bron i Blommens-bergsviken. Jag skyndade runt och kunde slutligen möta dem vid brofästet på andra sidan.

Det var tydligt att det inte var Aloe och hans nya hona. Ingen av dem var ringmärkt. Den ene gick snabbt upp på land och var ganska påstridig när den tiggde mat. Den högg över fingrarna när jag matade den. Bilden är tagen ovanifrån därför att den svanen, så fort brödet var slut, gav sig på kameran så fort jag sänkte den.

Den andra var mer försiktig och låg kvar i vattnet länge innan den klev upp på land. Den åt inte ur handen. Allt detta tyder på att det var den svan, som varit här den senaste veckan, som nu fått en följeslagare.

Hägern var tillbaka efter helgens frånvaro. För ovanlighetens skull stod den nu mitt bland de fyra skarvarna på pontonerna bredvid Plattformen. En femte skarv låg och fiskade på vattnet utanför.

Det var inte lika många kanadagäss idag. Men det blev allt tydligare att det alltid fanns en eller två i flocken, som såg till att den vithalsade kanadagåsen hålls borta. Det finns tydligen mobbning även i fågelvärlden. Grågåsen däremot får gärna vara med dem! Är inte det orättvist?