Svanarnas kamp om Trekanten

På påskdagen, den 8 april 2007, utkämpades svanarnas kamp om Trekanten. Redan på morgonen hade ett främmande svanpar slagit sig ner och ockuperat den del av Trekanten, som ligger närmast tunnelbanan. De flirtade vilt med förbipasserande och blev naturligtvis matade.

Det här kunde givetvis inte Aloe tolerera. Trekanten var deras sjö. Han satte fart dit och attackerade dem ideligen. Alla attackerna följde ungefär samma mönster. Aloe närmade sig med full fart och i stridsställning med vingarna uppspända och med huvudet tillbakalutat mot ryggen (se vinjetten). När han var nära paret började han paddla med fötterna samtidigt så att han gungade fram i en ännu högre fart.


Den främmande hanen gjorde sig också beredd till strid. Han stod på en trädstam och burrade upp sig och putsade fjädrarna. Men när Aloe kom nära svek modet. Han skyndade sig iväg med sin hona mot viken närmast trappan upp emot Nybohov. När Aloe fortsatte att förfölja dem svängde honan in mot land medan hanen svängde ut mot sjön.

Aloe såg till att komma emellan dem och driva bort hanen från honan. För att öka farten lyfte han och attackerade hanen, som i sin tur lyfte och flög undan ut över sjön, bort från honan.

Han försökte bita honom i stjärten vid attackerna. Några gånger lyckades det. En gång hade han ett sådant tag om ett ben att båda svanarna ramlade tillbaka ner i vattnet. Först vid andra lyftförsöket kom inkräktaren loss.


Ibland blev flygturerna relativt korta medan de andra gånger flög flera varv runt sjön. När de landade simmade inkräktaren hem mot honan medan Aloe oftast följde efter så att hela mönstret upprepa-des om och om igen. Vissa gånger simmade dock Aloe hem mot sin hona och boet för att vila upp sig innan han kom tillbaka i en ny attack. Då blev inkräktaren mottagen av sin hona som en hjälte med halsslingrande, samtidiga rörelser och annat, som visade på samhörighet.

Kampen pågick hela dagen. Jag såg dem första gången vid elvatiden, men det hade kanske pågått en tid redan då. Vid halvsextiden kunde jag konstatera att inkräktarna dragit sig tillbaka. Aloe gjorde en patrullrunda för att förvissa sig om att de var borta innan han reste sig i en triumfatorisk pose och sedan började beta på botten och lägga sig tillrätta för att bli matad som hjältens belöning. Han stannade kvar ovanligt länge i den här delen av sjön för att verkligen markera att det här också ingick i hans revir.

Och honorna då. Vad gjorde de? Jo, Aloes hona höll huvudsakligen till borta vid deras strand mellan badplatsen och servicehuset. Hon åt som vanligt och blev matad som vanligt. Hon kanske tröstade och uppmuntrade honom de gånger han återvände. Det kunde jag inte se. Ett par gånger följde hon med en bit vid attackerna för att ge moraliskt stöd men hon stannade alltid på betryggande avstånd när det drog ihop sig.


Även inkräktarhonan tog det lugnt. När Aloe jagade hennes hane simmade hon utefter stranden och putsade sig, kromade för fotografer och tiggde mat. När han återvände blev han kärt emottagen och när båda var attackerade drog hon sig undan och överlät åt hanen att ta striden.

 

 

Så återställdes alltså ordningen i Trekanten, åtminstone för svanarna och åtminstone för den här dagen.

Vill du se fler bilder eller bilderna i större format kan då gå till galleriet via länken till vänster.