Svanarna i Trekanten 2007-08

Den här redogörelsen om svanarna i Trekanten under 2007och 2008 är samman-ställd utifrån anteckningar i den naturdagbok, som jag för under mina promenader runt Trekanten och dess omgivningar. Den kan ses som en fortsättning på ”Ett år med Svanfamiljen 2006”, som slutar när isen lade sig i slutet på januari 2007.

Aloe och Elsa

Aloe och Elsa kom tillbaka till Trekanten i slutet av mars. De parade sig och byggde ett bo nära det gamla svanboet men ännu närmare stranden. Man satte upp ett byggstaket runt boet för att skydda det mot angrepp. Men en morgon i slutet av maj upptäcktes ett uppklippt hål i staketet och att alla ägg var krossade. Elsa avled några dagar därefter. I juni lämnade också Aloe Trekanten. Han har därefter då och då återkommit hit med sin nya - tredje - hona. De verkar inte heller ha lyckats med någon häckning år 2008. Senast jag såg honom var i oktober 2008. Läs mer om deras öden via länken till höger. Bilden visar Elsa i boet.

Lotus på sommarbesök

Dagen därpå såg jag en ensam svan utanför grillplatsen. Han for runt, burrade upp fjädrarna och skakade på sig som om han ville bli av med insekter. Den här svanen hade kvar lite grått i fjäderdräkten så det var en ungfågel. Jag har senare fått den identifierad som Lotus, Aloes unge från 2006. Lotus stannade kvar en bit in i juli. På bilden håller han på att befria sig från insekter.

Den ensamme vintersvanen

Från december 2007 till en bit in i april 2008 träffade jag ofta på en ensam svan i Trekanten. Den var ganska liten och hade rätt blek näbb. Den rörde sig fritt, promenerade på land mitt ibland människor och lät sig bli matad av alla. På kvällarna flög den iväg in mot stan för att övernatta någonstans i Mälaren eller på Strömmen. Jag fick intrycket att även den här svanen var Lotus, men jag är naturligtvis inte helt säker. Vid två olika tillfällen hade den dock sällskap av andra svanar. Läs mer om honom - henne (?) - via länken till höger.

Ett nytt svanpar

I april 2008 dök det upp ett nytt svanpar i Trekanten. Den ene av dem var liten och liknade den ensamme vintersvanen. Den andre var stor och hade färggrann näbb. Ingen av dem var ringmärkt. De återkom sedan stadigt i maj och juni. Som par etablerade de sig här för sent för att häcka, men de gjorde sig väl hemmastadda här. De jagade t o m bort ett annat par - antagligen fjolårsungar - från Trekanten. Läs mer om dem via länken till höger.

Återkommande gästspel av Aloe med sin nya hona

Den 29 juni dök helt plötsligt den riktigt gamle svanen Aloe upp på nytt i Matnings-viken med en ny – tredje - hona. Den här gången kunde jag läsa av ringmärkningen och konstatera att det verkligen var Aloe. De stannade i Trekanten någon vecka. Det verkade vara en tydlig revirmarkering av dem, för jag har sedan dess inte sett någon annan svan i Trekanten.

De återkom senare då och då för att bevaka reviret och bli matade. Jag såg dem t ex den 15 september och den 2 oktober, men jag har hört att de varit här fler gånger.

Novembersvanarna

Den 27 oktober dök det upp en ny svan i Trekanten. Den var framfusig på ett sätt jag aldrig sett andra svanar vara. Den jagade bort kanadagässen när man matade dem. Den försökta plocka upp brödbitarna själv ur påsen man hade brödet i. Den förföljde matarna långt upp på land. Och när brödet var slut gick den till attack mot kameran. Den här svanen såg jag varje dag under första veckan i november.

Den 3 november hade den sällskap av en annan svan. Den betedde sig helt annorlunda. Den låg helst kvar i vattnet och väntade på sin tur. Mellan den 14 och 22 november träffade jag på den ytterligare några gånger. jag antar att det var den, eftersom den alltid var lika tillbakadragen. Eftersom jag sedan reste på semester vet jag inte exakt hur länge den stannade.

Den framfusige jagar en kanadagås

Den framfusige vill plocka själv

Den framfusige följer efter upp på land

En julhälsning från Aloe

Men aloe ska alltid ha sista ordet. Den 20 december - strax innan isarna lade sig för gott, dök han och hans hona upp igen i Matningsviken för att lämna en julhälsning till alla oss, som har följt hans öden och äventyr i Trekanten under de senaste åren.