Svanarna i Trekanten 2013

Den första knölsvanen kom den 21 april

Den 21 april såg jag en ensam knölsvan vid Trekantsstranden. Den stanna kvar i sjön till dagen därpå. Men den 29 april dök det upp ett svanpar som stannade. Med tanke på hur de betedde sig antog jag att det var förra årets par, Svante och Sara, som kommit tillbaka i år igen.

Årets första knölsvan nära de senaste årens svanbon

Knölsvanarna började ruva
Eller för att vara mer exakt. Sara började göra iordning deras gamla bo och lade sig att ruva. När hon vid ett tillfälle reste på sig för att vända äggen kunde jag räkna dem till fem. De borde kläckas strax före midsommar. Svante däremot deltog sällan i de bestyren. Han var fullt upptagen med att förflytta sig mellan Badet och Trekants-parken, mellan Sportfiskarna och Doftparken för att hålla koll på var man kunde bli matad. Det tog aldrig lång stund innan han dök upp.
Svea reste sig och visade de fem äggen

Midsommaren kom och Sara ruvade fortfarande. Hon började dock bli alltmer orolig och aktiv. Och Svante började tillbringa lite mer tid nära boet t ex vid Grillplatsen.

Fem knölsvansungar kläcktes men ovanligt sent
Först sent den 24 juni kläcktes den första svanungen. Och dagen därpå låg Sara i boet med fem gulliga ungar bredvid sig. Svante tittade till dem för att se om det var dags för ungarnas första simtur. Men Sara föredrog att behålla dem i boet.
Det var sammanlagt fem ungar i boet

Först den 27 juni såg jag dem ute på vattnet, då vid Badet. Den 29 juni gjorde de en rundtur runt större delen av sjön. Bl a var de uppe på land vid Sportfiskarna och vilade sig.

Svanungar vid Badet	Svanungar utanför Sportfiskarna	Svanunge vid Trekantsstranden

Den 29 juni var svanfamiljen ute och bekantade sig med hela sjön. När vi kom ut vid ettiden låg de och vilade vid Sportfiskarna som de brukat göra tidigare år. Men vartefter vi promenerade runt sjön simmade svanfamiljen runt den med stopp på lite olika ställen. Vi kom nämast dem vid Trekantsstranden och vid Badet.
Svanungarna på land vid Sportfiskarna

Svanungar utanför Sportfiskarna	Svanunge vid Trekantsstranden	Svanunge utanför Badet

Fler bilder på svanungarnas första vecka 2013 hittar du här.

Fortfarande fem svanungar

När jag skulle titta till svanarna den 7 juli hörde jag oroande ryktenredan i hissen att det numera bara fanns fyra ungar kvar. Men jag behövde inte gå långt för att konstatera att ryktet var felaktigit. Jag hittade alla fem ungarna välbe- hållna tillsammans med Sara i strandkanten utanför Sportfiskarna. Svante låg på land och dåsade.

Sara med de fem ungarna vid Sportfiskarna

...och så var de bara fyra
Den 11 juli hörde jag från mina vänner att en av dem hittat en av svanungarna svårt medtagen i strandkanten. Orsaken var det ingen som riktigt förstod. Hon tog hand om den och lämnade den till Sportfiskarna men dess liv gick tydligen inte att rädda. Så när jag träffade på svanarna vid Sportfiskarna var de mycket riktigt bara fyra. Som vanligt låg Svante på land och slöade medan Sara var ute och åt i strandkanten. De fyra kvarvarande svanungarna i strandkanten vid Sportfiskarna



Bara två svanungar kvar
Den 16 juli berättade Teresa på "Iakttagelser från besökare" att det då bara fanns två svanungar kvar. Dagen därpå gav jag ut för att se på läget nu. Och visst, det fanns bara två kvar. De låg vid stranden av Trekantsparken. Är det någon som vet vad som hänt de andra?

Ungarna hade inte längre den duniga fjäderdräkten de haft tidigare. De såg närmast tilltufsade och avmagrade ut som om de var sjuka. Det såg likadant ut förra året vid den här tiden. Men då påpekade en mer insatt person att det snarare berodde på att de ruggade. De höll alltså på att byta ut den duniga "babypälsen" mot en vanlig fjäderdräkt, som står emot väder och vind bättre och gör dem mer självständiga.

Sara eller Svante (de var båda med) med de två kvarvarande ungarna

Inskickad bild på en av svanungarnas död
Lennart Johansson har skickat in den här bilden på en av svanungarnas död med följande kommentar:Jjag var som vanligt och kollade svanarna. Där vid Sportfiskarna låg det en svan med sin unge. Jag såg att det var något som inte stämde med ungen. Den försökte att flaxa med vingarna och hade svårt att få luft för att sen bli helt stilla. Som du ser på fotot så trumpetade storsvanen. Kanske av sorg.

Svanfamiljen ganska fast stationerad kring Sportfiskarna
Den 21 juli träffade vi på svanfamiljen först vid Trekantsparken, där Svante låg invid land och blev matad och resten av familjen anslöt utifrån sjön. En av ungarna hade lärt sig att beta från botten, fast bara på så grunt vattnet att han nådde ner.
Svanfamiljen vid Trekantsparken

När svanfamiljen åter gav sig ut på vattnet gick vi utefter Trekantsstranden. En bit ner på den kom svanarna åter in till stranden. Två av ungarna gick upp på land, åtföljda av en av de vuxna svanarna. De började beta på gräsmattan obekymrade om alla de människor som stod och tittade på.

Svanungargick upp på land vid Trekantsstranden, åtföljda av en av de vuxna

Den 28 juli såg jag Saran och ungarna förts i vattnet vid sportfiskarnas båtbrygga. En av ungarna sov på vattnet medan den andra åt av löv på grenar ut över vattnet. Svante putsade sig på land.

Några timmar senare fanns hela familjen samlad vid Trekantsparken, där bl a en av ungarna försökte äta på en ikastad brödskiva.
Sovande svanunge på vattnet utanför Sportfiskarna
.
Bara en svanunge kvar

Den 6 augusti rapporterade Kerstin på "Iakttagelser från besökare" att det bata fanns en svanunge kvar. Den 10 augusti träffade jag på den ytterligare reducerade svanfamiljen på deras vanliga plats vid Sportfiskarna. De delade platsen med fyra kanadagäss. Svanungen såg ut att må bra där den betade i gräset. Men om jag jämför med hur de såg ut förra året vid den här tiden tyckte jag att den här var lite mindre än de var då.

Svanfamiljen vid Sportfiskarna tillsammans med fyra kanadagäss

Den kvarvarande svanungen betade gräs vid Sportfiskarna

Efter detta hände inte så mycket med svanfamiljen. Avsaknaden av iakttagelser från besökarna dag efter dag upplevde jag som positivt med tanken att "inga nyheter är goda nyheter". Jag kunde också se hela familjen ute på vattnet från min balkong. Den 19 augusti tog jag så från Trekantsparken den här bilden på svanungen ute på vattnet. Den har växt till sig och ser ungefär lika "ruggig" ut som svanungarna gjorde förra året vid den här tiden innan de började försvinna en efter en.

Den 26 augusti fanns det fortfarande en svanunge kvar. Nu låg den i skydd bakom en träd- och buskridå precis i strandkanten vid Trekantsstranden. Svea låg tätt intill intill den. När jag tog mig ner för att få en bättre bildvinkel väste hon mot mig och höjde vingarna på ett sätt hon aldrig tidigare gjort. När jag igen gick upp till gång-vägen kom ungen upp på land just där jag stått. Den började beta i gräset men lade sig ofta och fortsatte att beta tidigare som om den var för trött för att stå. Vid ett tillfälle föll den också bara omkull och rullade ett varv nedför grässlänten. Svea kom då omedelbart upp ur vattnet med utbredda vingar som för att skydda ungen. Jag fick ett intryck av att ungen var sjuk eller blivit utsatt för någonting som krävde extra vaksamhet från Svea. Svante var som vanligt inte där utan anslöt till familjen senare.

Svanungen betade på land...		...men lade sig ofta ned

Svea kom upp på land med utbredda vingar

En av de vuxna svanarna hittad död
Den 6 september rapporterade Jannicki Svanström att hon hittat en av de vuxna svanarna död i vattnet. Hon lämnade in den till Sportfiskarna, som har sett till att den skulle obduceras i Uppsala för att försöka se hur den dött.

Jannicki har också kontaktat lokaltidningen Mitt i Söderort. Apropå orsaken till de senaste årens svandöd i Trekanten skriver tidningen bl a följande:

"På de svanar som hittats döda under de senaste två tre åren har det inte funnits några tecken på yttre våld. Mycket tyder på att akuta infektioner drabbat fåglarna.

Nu misstänker Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) enligt deras viltpatolog Erik Ågren att svanarna dött efter att ha fått i sig Chlostridiumbakterier som finns naturligt i både mark och vatten och som kan bilda det dödliga botulinumtoxinet." Hela artikeln kan du hitta här.

Det innebar att jag, när jag kom hem från en semesterresa, den 13 september bara kunde se en vuxen svan och en unge. Jag träffade först på ungen ensam vid Trekantsstranden. Den såg ut att ha växt till sig rejält på de två veckor som gått sedan jag såg den sist.

Efter ett tag simmade den vuxna svanen förbi en bit ut på vattnet utan att ens titta åt ungens håll. Ungen följde efter i full fart och kom så småningom ifatt den utanför Sportfiskarna. De låg och betade där i sjögräsbältet när jag gick vidare.

Svanungen vid Trekantsstranden	Svante simmade forbi utan att titta åt ungen till	Ungen följde efter med full fart

Med tanke på det bristande intresset från den vuxnes sida gentemot ungen gissar jag att det är Svante som är kvar. jag kommer att utgå ifrån det i fortsättningen till dess jag får höra något annat.

På hemvägen mötte jag svanarna tillsammans med ganska många gräsänder på väg från Sportfiskarna mot Trekants-parken . En picknickande familj lite upp på land kastade en del brödbitar mot strandkanten där ungen gärna tog för sig. Svante var, konstigt nog, mer avvaktande.

Svanarna vid Trekantsparken

Även den 20 och 21 september träffade jag på svanarna. De höll båda dagarna till mest vid Trekantsparken och Sportfiskarna men simmade då och då ner mot Matningsviken. Ungen verkar växa ganska fort nu, men såvitt jag kan förstå på vingarnas storlek, sådana de avtecknas mot kroppen dröjer det fortfarande en tid innan den kan börja flyga.

Den sista svanungen hittad död
Den 25 september fick jag mejl från Jannicki att även den sista svanungen hittats död på samma sätt som de tidigare. Darmed var Svante ensam kvar bland svanarna i Trekanten. Så här såg han ut den 29 september där han simmade ute på vattenytan. Svante ensam ute på vattnet

Vi får väl se ur länge Svante stannar hos oss. Tidigare år brukar han ju flyga iväg någon vecka efter det han blivit barnlös.

Svandöden i Trekanten har nu även nått DN:s stockholmssida. Den 1 oktober fanns denna artikel där. Angående dödsorsaken sägs att den sist obducerade svanen hade iglar i näshålan som täppt till så att den inte kunde andas. Som dödsorsak för en av de tidigare svanungarna angavs att den ätit cigarettfimpar, en annan ett sugrör, en tredje hade skumgummi från en madrass i magen. Som tänkbara orsaker anges också det botulinumtoxin som angivits tidigare i lokalpressen. I en uppföljande artikel den 3 oktober tar man också upp som en tänkbar orsak de miljögifter som finns i slammet på sjöbotten efter tidigare industriella verkamheter kring sjön. Men de senare orsakerna är svåra att påvisa utan mycket noggranna analyser. Så så mycket längre än så här kommer vi väl inte om vi vill spekulera i orsaken till att fåglarna, inte bara svanarna, dör. De orsakas alltså i största utsträckning av mänskliga aktiviteter kring sjön utan att för den skull någon medvetet velat skada svanarna.

Den 4 oktober träffade jag på Svante i Badet. Han stod någon meter uti i vattnet och tycktes sova med huvudet under ena vingen. Han hade stått så länge att fötterna sjunkit ner i sanden. Så småningom sträckte han på sig och började röra lite på sig. Men han återtog snart sin ursprungliga ställning.

Svanarnas kamp om Trekanten 2013
Svante och hans familj har länge fått vara de enda svanarna i Trekanten. Men den 13 oktober kom det helt plötsligt en annan svan inflygande och landade. Den satte genast fart mot Svante och utmanade honom om herraväldet över sjön. Hur det gick till kan du läsa här. Den nya svanen jagade Svante i luften

Det hela slutade med att Svante tvingades lämna sjön medan den andre stannade kvar triumferande. Men dagen därpå var den borta. Så Svante kanske återkommer...

Svante var tillbaka igen - åtminstone på deltid
Några dagar senare började jag på nytt se en svan ute på sjön. Den rörde sig inom samma områden som Svante, så jag gissade att det var han. Men inte förrän den 20 oktober kunde jag fotografera svanen på närmare håll. Då stod han på land vid Trekantsstranden. Efter ett tag simmade han ut på vattnet. Och jag är nästan helt övertygad om att det faktiskt var han även om han saknar kännetecken som är helt särskiljande. Allmänt intryck och beteende tyder ändå på att det var Svante jag såg. Svante(?) vid Trekantsstranden

Veckan därpå såg jag inte till Svante vare sig från min balkong eller när jag gick runt sjön. Men på helgen, den 26-28 oktober, såg jag honom hela tiden hålla till mellan Trekants-parken och Sport-fiskarna. Och så fortsatte det in i november.

Svante vid Trekantsparken den 1 november

Svante var kvar i sjön nästan hela november. Han låg oftast tillsammans med fyra kanadagäss och ett antal gräsänder vid stranden av Trekantsparken. Men när isen efter en frostnatt lade sig där och en bit ut på sjön försvann såväl han som de andra fåglarna där. För hans del verkar det vara för gott för vintern.