9 maj, Runt Trekanten

I natt regnade det. Vädret var fortsatt grått och ganska blåsigt. Fram på eftermiddagen bröt dock solen igenom. Temperaturen orkade upp till drygt 15 grader och det blev trots allt ganska skönt ute, särskilt i lä eller medvind.

Vi kom ut fram emot två. Sothönsen vid Trekantsparken fortsatte att bygga på det
f d doppingboet och inte på det boet de avbrutit häckningen i.

Vid fiskevården fanns en liten flock skrattmåsar tillsammans med ett viggpar.

På gräsmattorna utefter Trekants-
stranden såg jag en skata och en stare. Men plötsligt fanns där också en strandskata. Den gick i lugn och ro och letade mat i marnen som alla andra fåglar där. Jag kunde sakta ta mig närmare medan jag fotograferade. Så här nära en strandskata har jag aldrig tidigare varit med så bra sikt och ljus.

Svea simmade sakta utefter stranden mot Matningsviken. Där fanns också några gräsänder. Jag såg en stare flyga in i ett hål i en trädstam på andra sidan gångvägen där. Den kom ut igen efter några sekunder. Uppenbarligen fanns det ett starbo där. Swt var ett nytt läge för mig.

Aloe låg i boet och byggde på det som vanligt. Han var omgiven av gråsparvar och en sädesärla. De badade i det grunda vattnet alldeles vid boet. En sothöna fanns också där och hämtade byggmaterial till sitt bo bland pilarna intill.

Vid ett tillfälle reste han på sig. Han - och jag - kunde då konstatera att det fortfarande inte fanns något ägg i boet.

Aloe drog upp en rejäl pinne vid boet

Sothönans pinne var mycket längre

På väg hem till boet med pinnen

Liksom tidigare ruvade sothönsen i bona vid Matningsviken och bortanför Badviken.

Sluttningen upp emot Nybohov blir nog aldrig vackrare än så här. Alla träden bar nu en skir grönska. Häggen blommade för fullt. Marken var täckt av vitsippor, som var på väg att blomma ut. Vid berget nära blommensbergsviken blommade blåbärsriset. Lite längre fram fanns liljekonvaljeblad men ännu inga blommor. Invid gångvägen fanns också ett stånd med blommande harsyra.

Blåbärsriset blommade...

...liksom harsyran

Liljekonvaljerna hade blad