21 maj, Runt Trekanten

Dagen började mycket soligt, men efterhand tog molnen överhand. Det regnade dock inte. Temperatuen låg på ca 17 grader när vi gick ut vid tretiden.

Jag började som vanligt att kolla sothönsen vid Trekantsparken. Där verkar det nu ha stabili serat sig. Honan låg i redet och hanen samlade gräs och löv på stranden till boet. På vägen dit attackerade han - fortfarande med munnen full - ett par gräsän der, som råkade komma i vägen.

Sothönsen vid Matningsviken hade ännu inte fått några ungar. Jag trodde annars att det var dags för dem nu. Inte heller vid Svanboet såg jag några sothönsungar. Den ena sothönan kom där som vanligt släpande på ett vasstrå på väg mot boet.

Vid boet vid Badviken hade båda sothönsen lämnat boet och samlade mat och bomaterial på land. Den ena skyndade sig dock snart tillbaka till boet. Hon torkade av sig ordentligt innan hon lade sig tillrätta där. Förhoppningsvis hade hon bara lämnat redet och äggen för en kortare tur.

Syrenen vid Fiskevården hade nu slagit ut helt och hållet. Kastanjen lite längre fram var full av blommor.

Såväl träden som gräsmattan utefter Trekantsstranden föreföll helt fri från fåglar förutom ett par starar, som letade mat nära Fiskevården.

Aktiviteten var desto större kring starboet vid Matningsviken. Båda färäldrarna flög som skottspolar mellan gräsmattorna och boet med mat till de krävande ungarna. När de kom fram till boet möttes de av vitt gapande näbbar. De har det verkligen slitsamt nu. Men det går ju snart över. Om några veckor klarar sig ungarna helt själva. Du kan se fler starbilder längst ner på sidan.

Ungen gapar efter mat

Ungen blir matad

Dags att hämta mer

Även om sothönsenäggen ännu så länge inte hade kläckts hade en andhona vid Nynäs en kull med fyra nästan nykläckta ungar. Hon övervakade dem noga i skydd under grenverket.

Hägern satt bland pilarna i närheten. När jag kom flög den ut över vattnet bort mot Plattformen. Men den måste ha blivit lika förvånad som jag över att det inte längre fanns någon plattform där. Den slog sig ner på stranden vid bäcken för att fundera på var den nu skulle ha sitt eget lilla sommarnöje.

Ja, kanske på den runda träplattform som någon - stadsdelsförvaltningen? - lagt ut utanför pilarna nära svanboet. Eller var den kanske till för att svanarna där skulle bygga sig ett ännu säkrare bo.

Svanarna ja. Aloe höll till precis i strandkanten i närheten av sitt bo. Jag såg inte till Svea någonstans. Plötsligt kom en stor, kraftfull hund loss från sin matte och sprang ner mot strandkanten rakt mot Aloe. Jag uppfattade den inte direkt som aggressiv, men det gjorde Aloe. Han rusade upp ur vattnet mot hunden och bredde ut sina väldiga vingar. Hunden tog omedelbart till flykten och sökte skydd hos sin matte. Aloe stannade kvar ett tag innan han gick ner i vattnet och simmade till boet. Då kom Svea insimmande från Badviken.

Det var fortfarande gott om skrattmåsar på och över sjön.

Jag kunde fotografera några små abborrar i vattnet vid Blommensbergsviken.

Vid stranden mot Nybohov satt den enda snöskatan jag såg eller hörde under promenaden. Var är alla de andra?

Vitsipporna höll på att blomma ut men liljekonvaljerna stod ännnu inte i blom. Däremot blommade det många violer utefter stranden mot Nybohov.

Och rabatterna i Trekantsparken är verkligen praktfulla nu.