26 juni, Vid Trekanten

Idag såg jag tre ungkullar med gräsänder, tre ungkullar med sothöns, svanarna och massor av måsar och duvor. Jag såg också en kull med tre fiskmåsungar.

Det varma vädret fortsatte och ska enligt väderleksrapporten fortsätta under överskådlig framtid. Det var omkring 23 grader varmt när jag gick ut vid tvåtiden.

Det var även idag gott om fåglar vid stranden av Trekantsparken. Där fanns gräsänder, måsar, många stadsduvor och framför allt svanarna Aloe och Svea.

Sothönsungarna stod nu på deras vanliga trädstam vid vattenytan och blev matade av föräldrarna.


Mellan "gråsparvarnas buskage" vid Fiskevården och vattnet såg jag två fiskmåsungar, som inte såg ut att vara flygfärdiga. En av dem promenera mot glasskiosken. Där mötte den ytterligare en fiskmåsunge. När mamman kom ditflygande med lite mat skyndade även den tredje ungen dit. Såvitt jag förstår måsta alltså åtminstone ett fiskmåspar ha häckat här vid Trekanten i år.

Utefter Trekantsstranden träffade jag på den andkull med tre ungar, som brukar hålla till vid Trekantsparken. Ungarna är nu så stora och kaxiga att de tillsammans jagade bort ett par vuxna gräsänder, som kom för nära. Mamman låg bakom och tittade på.

I matningsviken låg bara två skrattmåsar. Den ena av dem hade fortfarande kvar en del av ungfågeldräkten.

Andkullen med de fyra ungarna låg idag vid grillplatsen. Nedanför parkbänken bortom grillplatsen låg andhonan med de åtta nykläckta ungarna jag såg förra gången. När de reste sig och började gå omkring såg jag att det nu bara var sju kvar. I vattnet utanför låg några andra gräsänder, mest honor.

Då hände något besynnerligt. En av honorna for upp på land och grep en av ungarna över halsen. Hon flög sedan med den ut i vattnet. Mamman upptäckte det genast och vräkte sig rasande ut mot dem. honan släppte ungen för att försvara sig . Det blev en kort men intensiv strid mellan honorna medan ungen flydde tillbaka upp på land.

När mamman återvände till land var ungkullen helt splittrad. Den andra honan gjorde då ett nytt försök att stjäla eller döda en unge men fick även den här gången ge sig för den aggressiva mamman. När denne på nytt kom upp på land syntes inga av ungarna. Men när hon kallade på dem kom de upp, en efter en. Efter några minuter var alla sju ungarna samlade hos mamman. Det gick alltså bra för dem den här gången. Bilderna finns längst ner.

Kan någon av er förklara den här episoden för mig? Hade andmamman hamnat i fel revir med sina ungar? Eller brukar gräsandshonor försöka stjäla eller dåda andra änders ungar? På hemvägen såg jag i alla fall den här kullen så längt därifrån som vid Trekantsstranden nedanför Nordströms Trä. Det var en lång förflyttning med så små ungar.

Sothönsen vid Svanboet verkar nu klara sig bra. Ungarna växer och verkar välfödda.

På hemvägen såg jag sothönsen vid Matningsviken ute på vattenytan där för första gången. Tidigare har jag bara sett dem under pilarna. De är ju de äldsta sothöns-
ungarna i år och börjar bli ganska stora.

Andmamman anfaller ungtjuven

Den stulna ungen flyr mot land

Hela kullen är återsamlade välbehållna