7 juni, Runt Trekanten

Idag såg jag bl a sothöns med ungar, en gräsand med ungar kring Trekanten. jag fick också hyggliga bilder på fiskmås, skrattmås, gråtrut och gråsparv.

Det låg ett tunt molnlager, som solen till en del kunde tränga igenom. temperaturen låg omkring 16 grader på eftermiddagen.

Det var gott om fåglar vid Trekantsparken. där låg bl a en andhona med tre ungar. Det kan vara vad som är kvar av den kull, som tidigare i veckan föddes på Liljeholms-
terrassen. Men det kan också vara en helt ny kull, som jag inte sett tidigare.

Sothönshonan låg kvar och blev matad av hanen medan hon fortfarande ruvade. Båda svanarna var där. Där fanns också mycket stadsduvor, måsar av olika slag samt gråsparvar.

Sothönsen vid Matningsviken dök efter mat under pilarna intill. Efter ett tag kom de två ungarna fram från det täta grenverket intill och blev matade.

De sothöns, som häckar nära Svanboet, visade nu upp sina fyra ungar där. De skiljde sig redan något i storlek och "kaxighet".

Över dem kretsade en del skrattmåsar, men ingen gjorde något försök att komma åt ungarna, åtminstone inte medan vi var där. Föräldrarna verkade också relativt lugna.

Sothönsboet bortom Badviken var också tomt. En ensam vuxen sothöna fanns i närheten. Plötsligt satte den fart rakt ut på vattnet mot Nybohovssidan men vände tillbaka efter ett tag. De övriga sothönsen såg vi inte. Då!

Vi fortsatte runt sjön. Vid brofästet på Nybohovssidan hörde Marianne ihållande fågelskrik. Jag började leta och upptäckte då två ensamma sothönsungar alldeles intill bron. Trots att de bara var en vecka gamla hade de tydligen, helt på egen hand, givit sig ut på upptäcksfärd tvärs över viken över öppet vatten. De var nu på väg tillbaka mot boet. De ropade oupphörligt på hjälp, men ingen av föräldrarna verkade höra dem.

Vi följde dem tillbaka till boet. De höll sig hela tiden nära bron och stranden för att få så mycket skydd som möjligt, En av dem var betydligt större än den andre. Den store ledde dem och såg hela tiden till att den lille kunde följa med. Mot slutet blev den lille trött och klev upp på ett näckrosblad och vilade innan de fortsatte tillsammans.

När de kom tillbaka till boet var alla de andra sothönsen samlade där. De letade mat vid strandkanten. Mamman tog emot rymlingarna med ett kraftigt nyp med näbben över halsen på den minste av dem. Det var en tydlig tillrättavisning. Men sen började den mata dem i stället och allt var frid och fröjd. Bilder från utflykten finns här.

Vi lämnade dem och fortsatte runt sjön. En praktfull kråka satt på bron och flyttade sig makligt när vi kom. En rönn blommade vackert vid bäcken. Och andkullen låg kvar vid Trekantsparken.

Vi såg alltså inte den andra andkullen, den vid Nynäs. Vi såg heller inte storskrakskullen. Är det någon, som vet vad det blev av den? Hör av er i så fall, jag är väldigt nyfiken.