20 juni, Till Vinterviken och Örnsberg på midsommardagen

Idag gick jag med Marianne och min vän Jonas. Vi såg framför allt en sädesärla med en unge på Liljeholmsterrassen men också sothöns med ungar, gräsand med ungar, svanarna, en ensam vigg samt fisk- och skrattmåsar kring Trekanten. Vid Vinterviken var blomsterprakten stor.

Även Jonas fotograferade under vår promenad. Hans bilder kan du se som en slideshow här.

Midsommarvädret blev faktiskt bättre än jag befarat. Bara någon enstaka skur på midsommarafton och ganska varmt och skönt om än solfattigt nu på midsommar-
dagen.

När jag på utvägen skulle ta vägen över vår terrass till soptunnorna såg jag en sädesärla mata sin unga strax utanför vår port. Vi tog därför alla vägen över terrassen på hemvägen. Ungen kom då ut ur deras bo under en fast sittplats där. Den var (knappt) flygfärdig, så den flög upp och satte sig på balustraden.

När mamman kom med mat betedde hon sig medvetet besynnerligt för att dra vår uppmärksamhet från ungen. Hon skuttade fram oregelbundet på gången, gjorde små utflykter i i snåret vid sidan om gången, flög upp på balustraden en bit från ungen utan att ge den en blick och fortsatte sedan till ett fönsterbleck intill. Till slut var hon tillbaka på gången igen. Ungen satt hela tiden kvar på ungefär samma ställe.

När vi kom ner till stranden vid Trekantsparken var det gott om fåglar som blev matade där. Mest var det naturligtvis skrattmåsar och gräsänder, men där fanns också fiskmåsar, stadsduvor och gråsparvar. Aloe kom också simmade in till stranden. En av sothönorna lade aggresssivt beslag på en hel av brödet för att dela med sig till sina ungar. Den andra sothönan vaktade ungarna inne under grenverket. När Svea kom för nära dem blev hon bryskt bortjagad. Det såg ut som om det nu bara var två sothönsungar kvar här.

Jag försökte bryta av spetsen på min glasstrut för att ge till sothönsen. Men då tappade jag hela glassen. Sothönsen hittade först bitar av struten, som de snabbt matade ungarna med. Men när de hittade själva glassen åt de för egen del och flyttade bort den från ungarna. Jag kunde alltså konstatera att sothöns gillar saltlakritsglass men inte tycker att det är lämplig mat för ungar. Känner vi igen beteendet?

En ensam vigghane låg under en pil vid Trekantsstranden. I Matningsviken var det tomt. vi såg inte sothönsen, som brukade hålla till där, men vi hörde någon av dem inifrån lövverket över vattnet. Andhonan med sina fyra ungar låg på exakt samma plats i bersån vid Nynäs som på min förra promenad. Det här är faktiskt inte samma bild som jag tog förra gången även om det kan se så ut.

Vid Svanboet låg de döda sothönsen kvar. Den kvarvarande låg och blev matad med sina nu två ungar tillsammans med lite gräsänder och skrattmåsar. Även de här ungarna har nästan helt tappat det röda på huvudet och börjar se mer "normala" ut. Men fjäderdräkten är fortfarande dunig och de är vita på bröstet. Pannskölden har ännu inte börjat utvecklas på dem.

Inte heller idag såg jag till några sothöns vid boet bortom Badviken. Hela familjen med sex ungar verkar ha försvunnit på en gång för en dryg vecka sedan, jag vet inte hur. Vet någon av er något mer om dem?

På vägen mot Vinterviken såg vi på en liten fläck de flesta av de vanliga midsommar-
blommorna; rödklöver, vitklöver, smörblom-
mor, åkersenap, hundkex, rölleka och veronika. Efter att ha intagit kaffe tillsammans med alla gråspar-varna på Trädgårdskaféet fortsatte vi genom kolonilotterna och hittade även kråkvicker, prästkragar och midsommar-
blomster. De är samlade i det här lilla galleriet.

Naturligtvis fanns det också massor av trädgårdsblommor där. Även flädern och nyponen blommade.

Vi såg tyvärr inte den svanfamilj med - var det sex? - ungar som sägs hålla till där i Vinterviken när vi fortsatte upp mot Örnsberg för hemfärd. Men vi såg några svalor och en vacker silltrut, som svävade över oss.

Nyponblom

Krusbär

Iris