3 juni, Till Gröndal

Idag såg jag bla sothöns och gräsand med ungar vid Trekanten. Svanarna liksom starungen och en massa ladusvalor var också där. Och jag fick jättebra bilder på vår häger.

Det var grått och cirka 12 grader varmt. På eftermiddagen ljusnade det dock något och man kunde ana solen.

Vid Trekantsparken var det gott om gräsänder och skrattmåsar. Där fanns också några stadsduvor och några snöskator. Sothönan fortsatte att ruva i sitt bo. Blåmesarna fortsatte att flyga in och ut ur sitt bo med mat till sina ungar.

Det var gott om ladusvalor över sjön. Eftersom det låg ett lågtryck här, flög svalorna lågt över vattnet på sin pilsnabba jakt efter insekter. Även om de också ibland flög rätt nära land var det även nu omöjligt att få några bra bilder på dem.

En stare satt på marken nedanför starboet vid Matningsviken. Ungen börjar nu likna sina föräldrar. Jag kunde därför inte avgöra vem av dem det var. När den flög upp till boet flög den i vart fall bättre än ungen gjorde i helgen.

Sothönsboet i närheten var tomt när jag kom. Men efter ett tag kom en sothöna simmande med två ungar. De klev upp i boet och lade sig tillrätta där för att sova middag.

Det var gott om fåglar vid Svanboet eftersom en man stod och matade dem. Där fanns många skrattmåsar, några gräsandshanar och en sothöna. Där fanns också andkullen med fyra ungar. De hade växt betydligt. De var fortfarande helt klädda i dun, men man kunde ana att fjädrarna börjat växa ut. Till att börja med var en ute på en utflykt på egen hand, men den anslöt så småningom till de andra. Svanarna kom också insimmande från Badviken.

Bortanför Badviken stod hägern på en av pilstammarna, som hänger ut över vattnet. Den stod bara ett par meter från mig och lika nära sothönsboet där. Sothönsen var riktigt skärrade. Honan låg i boet och skyddade ungarna. Men en nyfiken unge stack upp sitt huvud bredvid henne för att se vad som hände. Den andra låg intill boet åt hägern till. Båda avgav kraftfulla varningsläten.

Hägern brydde sig varken om dem eller om mig. Den stod kvar i lugn och ro. Efter ett tag flög den några meter till ett annat träd. När den i flykten kom nära vattenytan försökte sothönshanen simma ikapp och bita den i stjärten, men den hann inte. Så småningom förflyttade sig hägern till ett tredje träd närmare Badviken innan den flög vidare till träden närmare Svanboet. Det finns fler bilder på den i ett galleri här.

När hägern var borta började sothönsen att lugna ner sig. Hanen gav sig iväg att hämta mat medan honan så småningom också gav sig in till land. Ungarna var nu ensamma i boet. jag kunde då räkna till sex ungar där. snart kom båda föräldrarna tillbaka med mat till dem. Men en var då redan på väg från boet för en egen liten upptäcksfärd.

6 ungar samlade i boet

En drar iväg åt höger...

...och missar maten

Efter denna upplevelse fortsatte jag in mot Gröndal. Jag gjorde en avstickare till Gröndalslunden. Den var verkligen lummig nu. Det låg som en matta av fåglesång över hela lunden. Jag kunde urskilja koltrast, bofink och ringduva, men det var också många andra med i kören. Jag såg mest snöskator, men även ett par ringduvor, några sädesärlor, en bofink och en nötväcka.

Sedan gick jag till Biblioteket i Gröndal och såg en fantastisk fotoutställning om Landsort-Öja.