Isfjorden och Barentsburg

När säkerhets-genomgången var klar lättade fartyget ankar och styrde ut på Isfjorden. Det var en stor vik som nästan delade av huvudön på Svalbard, Spetsbergen, på mitten. Fjordens läge med en öppning mot väster och Golf-strömmen samt det faktum att den omges av höga fjäll gör att man här har kunnat finna bra ankar- och landstigningsplatser under en förhållandevis lång period varje år.

Isfjorden och Barentsburg

Samma faktorer har gjort att det här finns ett ovanligt rikt djurliv i, på och över vattnet med fåglar och valar.

Stormfåglar började följa faryget redan på Isfjorden

Redan här började stormfåglar bli fartygets ständiga följeslagare. Olika alkor omgav oss såväl i luften som på vattnet. Här fanns också en del lunnefåglar även om mina bilder på dem inte blev de bästa. Detsamma gällde för en flock på ett 30-tal vitvalar som besättningen såg på avstånd. Fartyget följde efter dem men vi kom tyvärr aldrig så nära dem som vi ville.


En flock med alkekungar	Lunnefågel	Vitval

Vid halvniotiden på kvällen kom vi fram till Barentsburg. Det var en kolgruva, som varit i drift i sedan 1916. Driften har sannolikt aldrig varit lönsam, men man har hållit verksamheten igång för att visa närvaro på Svalbard. Denna oavbrutna närvaro legitimerade - enligt ryssarna - att de också har rätt att utnyttja eventuella gas-, olje- och andra mineral-fyndigheter kring Sval-bard och i Barents Hav.

Ingången till den ryska kolgruvan i Barentsburg

Barentsburg har alltid varit ett slutet ryskt område. Numera släppte man in turister, åtminstone på ytan. Vad som skedde i gruvgångarna inne i berget vddder fortfarande hemligt. Men här bor och verkar varierande många människor. Vid vårt besök lär de ha varit 450 personer.

Den första anblicken av Barentsburg var inte särskilt välkomnande. Från hamnen ledde en 226 trappsteg hög trätrappa upp till själva bebyggel-sen, som också låg i en sluttning. Lägg därtill ett relativt tätt regndis och att inga människor syntes till, vare sig i hamnen eller uppe bland bebyggelsen.

Den 226 steg höga trappan bidrog till ett ogästvänligt första intryck

Bebyggelsen hade en mycket blandad karaktär. Här fanns stora, moderna byggnader, t ex en väl utrustad sporthall och en byggnad med samlingslokaler och butiker. Här fanns en äldre men mycket väl bibehållna eller vackert upprustade fasader, bl a på en stor skola. Här fanns en nybyggd liten ortodox kyrka. Här fanns stora äldre bostadshus och industribyggnader, mer eller mindre slitna. Och här fanns gamla vackra hus i stort förfall. Och över alltihop vakade fortfarande Lenin.

Även förfall kan ge vackra bilder

Vår rund-vandring avslutades på Barents Bar, väl-känd åt-minstone bland Sval-bardsbor-na. Väl förplägade drog vi oss i duggregn tillbaka till fartyget vid tiotiden för fortsatt färd mot nya äventyr.

Barents Bar