I packisen vid Sjuöarna

Under natten fortsatte vi mot nordost. På morgonen vaknade vi utanför Sjuöarna, den nordligaste ögruppen i Svalbard. För några år sedan planerade man aldrig att kunna komma så här långt österut på "Isbjörnsäventyret" så här års. Packisbältet brukade ligga tjockt ända in till land öster om Hinlopensundet. Men i år behövde vi söka oss upp i jämnhöjd med Sjuöarna för att träffa på tät is. Det sägs att det aldrig funnits så lite is kring Nordpolen som i år.

I packisen öster om Sjuöarna

Zodiakkryssning i packisen
Under dagens första utflykt skulle vi kryssa med zodiakerna i packisen. Det kan låta riskabelt, men vi visste av tidigare erfarenheter att gummibåtarna tål mycket i den vägen. Vi har t ex varit med om att agera isbrytare i ganska tjock nyis på Grönland.

Det första som slog oss i gummibåten var isflakens olka utseende och storlek när man såg dem från den här låga positionen. Nästa intryck var den nästan totala tystnaden, åtminstone när motorn gick på lågvarv eller var avstängd - och det var den ofta på våra turer. Vi hörde bara stilla kluckanden från vattnet och ett svagt gnagande när isflak gned mot varandra. Först så småningom börjar vi upptäcka allt det liv som fanns i packisen.
Zodiakkryssning i packisen

T ex en storsäl, som vilade på ett isflak, men tyst gled ner i vattnet när den tyckte att vi kommit väl nära. Eller alla dessa fåglar, som fanns fanns här - tretåiga måsar, spetsbergsgrisslor, tobisgrisslor och alkekungar. Upplevelsen av natur var mycket starkare här än tidigare under resan. Fler bilder på sälen och fåglarna vi såg här hittar du i gallerierna till höger.

Spetsbergsgrisslor	Tobisgrissla	Alkekung

Vi gjorde också en landstigning på ett isflak, som bedömdes kunna hålla för oss alla. När vi stod flaket och såg hur isflaken runt omkring rörde sig, tornade upp sig mot varandra eller drev isär, var det lätt att föreställa sig alla de vedermödor forna tiders polarfarare haft att ta sig fram och vilka risker de tog.

Samling på ett isflak

Men vi hade betydligt bättre kläder och utrustning än vad de hade. Och ett väl-
utrustat fartyg i närheten, som visste exakt var vi var. Så för oss var det mycket bekvämt och tryggt.

"Att smyga på en isbjörn med ett 50 meter långt fartyg"
När vi kommit tillbaka ombord och höll på att äta vår lunch ropade kaptenen ut att de fått syn på en isbjörn i packisen. Den var mycket långt borta men de tänkte försöka komma närmare med fartyget. Det skulle dock ta lång tid så vi kunde äta färdigt i lugn och ro.

När jag så småningom kom ut på fördäck var där fullt med personer med enorma kikare och kameror men ingen såg ännu isbjörnen. Efterhand började än den ena, än den andra av dem att ropa att de såg björnen och försökte peka ut riktningen mot den. Men jag tyckte att de alla pekade åt olika håll. Med min lilla kamera och dåliga ögon såg jag absolut bara is framför mig.

Efter vad jag tyckte var en evighet - kanske en halvtimme, kanske en timme - började t o m jag ana mig till en isbjörn därframme och tryckte av kameran med största möjliga förstoring. Och på någon av de bilderna fastnade björnen.

När jag visste vart jag skulle titta såg jag också björnen med blotta ögonen. Men det var fortfarande flera hundra meter dit. Fartyget närmade sig hela tiden björnen tyst och försiktigt, mellan och genom de isflkak som låg mellanden och oss. Jag kunde se att den hade fullkomlig koll på oss och vad vi gjorde. Men eftersom allt gick så långsamt blev den inte alls rädd, snarare nyfiken.

Isbjörnen var väl medveten om vår närvaro

När vi kommit så nära som det gick - kanske något hundratal meter ifrån isbjörnen - stannade fartyget. Då började isbjörnen lunka emot oss för att i sin tur ta en titt på det konstiga som dykt upp. Och den gick så småningom så nära oss att den stod kanse ett tiotal meter ifrån fartyget, alldeles nedanför oss som stod på fördäck. .
Isbjörnen alldeles nedanför fördäck

När isbjörnen och vi - några hundratal bilder senare - sett oss mätta på varandra lufsade den iväg dit den kom ifrån. Det var en av de starkaste naturupplevelserna jag haft i mitt liv. Några av mina bilder från det kan du hitta här. Det finns naturligtvis också en liten filmsnutt att titta på här.

Det här var den nordligaste punkten på vår resa - 80 grader och 43 minuter nordlig bredd. Nu började vi söka oss ut ur packisen åt sydost. Så fort vi lämnat packisen vidtog nästa aktivitet, The Polar Plunge, men den beskriver jag på annan plats.

Valrossar vid Karl XII:s Ö

På kvällen passerade vi en liten ö som heter Karl XII:s Ö. I isen runt ön fanns en ganska stor flock med valrossar, i huvudsak honor med ungar. Det var första gången jag såg valrossar "på riktigt", en väl så imponerande syn även om de var ganska utspridda. Fler valrossbilder finns här.

Valrossar i isen runt karl XII:s ö, mest honor med ungar

Så slutade en dag fylld av mycket starka naturupplevelser.