Prins Karls Forland och hem igen

Det strålande solskenet fortsatte när M/S Quest under natten fortsatte söderut. På förmidda- gen var det dags för expedi- tionens sista landstig- ning, på Selvågan på östsidan av Prins Karls Forland.

Selvågan på Prins Karls Forland

Tundramark med skärsnäppor vid Selvågan
Vi steg iland på en flack strandremsa med typisk tundramark. Vid första anblicken växte där absolut ingenting. Men när man tittade närmare efter fanns en hel del liv bland berghällande och stenarna. Förutom de vanliga svalbardsblommorna - purpurbräcka, fjällglim och fjällsippa - hittade vi här polarstjärnblomma och andra, som jag inte kunnat identifiera ens i efterhand. I den uppspolade tången på land träffade vi på snösparvar och skärsnäppor. Fler bilder på växter hittar du här och på fåglar här.
Tundramark vid Selvågan

Fjällglim vid Selvågan	Polarstjärnblomma vid Selvågan	Den här vet jag inte vad den heter

Apropå fjällglim sägs det att deras blomning alltid börjar på sydsidan av tuvan. Vi lade dit en kompass för att kolla om det stämde. Som ni ser blev resultatet sisådär. Men det är klart, eftersom vi befann oss i stort sett lika långt norrut som den magnetiska nordpolen måste man räkna med en betydande missvisning på kompassen.

Vi passade på att rensa stranden från skräp vi hittade där, såsom plastlådor, nät och annat. Det är mycket möjligt att skräpet kommit långt söderifrån och förts hit med Golfströmmen.

När vi rensat stranden så gott vi kunde tog vi vår gummibåt tvärs över viken mot ett vidsträckt delta i en bäckmynning. Deltat var så långgrunt att vi körde fast långt från den synliga stranden. Axel, som körde båten, måste hoppa av och skjuta på till dess vi kunde komma loss. Vi steg iland vid sidan av deltat intill resterna efter en gammal jaktstuga. Härifrån kunde vi studera alla de skärsnäp- por som sprang runt i deltat och letade mat när ebben torrlade nya områden.

Den här lilla fjällbäcken har skapat...

...det här enorma deltat	Skärsnäppor i deltat	Skärsnäppor i deltat

Eftersom vattnet sjönk undan ytterligare var det hög tid att nu återvända till fartyget.

Genom Isfjorden till Longyearbyen

Vi fortsatte söderut och kunde under eftermiddagen styra in i Isfjorden, den här gången i betydligt bättre väder än på utresan. Även nu följde stormfåglar fartyget. På ännu längre avstånd än förra gången såg vi vitvalar. jag letade efter lunnefåglar men fann tyvärr inga. Fram emot kvällen var vi till-baka i Longyearby-en och kunde ankra upp på redden.

Infarten till Isfjorden

Vädret försämrades under kvällen. Det började regna. Vi gick tidigt till sängs eftersom det var väckning 03.00 morgonen därpå.

När vi vaknade ösregnade det. Regnet fortsatte oavbrutet under transporten till flyget, som avgick 04.40 till Oslo för vidare transport till Stockholm.