21 och 22 mars, Från min balkong och runt Trekanten

När jag åt frukost på morgonen den 21 mars gick jag – som vanligt den här veckan – ut på balkongen för att se och fotografera hur långt isen dragit sig tillbaka. Den hade släppt kontakten med land runt om. Vid Badviken och på några andra ställen hade den dragit sig tillbaka lite längre och lämnade en ganska stor öppen vattenyta.

Men vid iskanten vid Badviken såg jag två vita fläckar. Det visade sig vara svanar. Svanfamil-jen var tillbaka! Var min första tanke. Jag utgick ifrån att det var samma svanar, som var här förra året, d v s Aloe med sin nya hona Elsa. Jag bestämde mig för att så snart som möjligt söka upp dem för att se om det var dem.

Tyvärr fick jag ingen möjlighet den dagen. Morgonen därpå såg jag dem från bal-kongen igen. Nu stod de i strandkanten vid Badviken. Efter ett tag började de sim-ma utåt.

Medan jag tittade på dem hörde jag uppifrån något som jag först uppfattade som kacklet från gäss. När jag fick syn på dem visade det sig vara sex svanar, som gjorde en lov över våra hus innan de fortsatte ut över sjön mot nordväst. Jag kunde inte se vilken sort, men det lät mer som sångsvanar.

Den dagen gick jag hem lite tidigare från jobbet, bl a för att kunna träffa svanarna på närmare håll. Jag gav mig iväg till sjön vid fyratiden. Det var grått och relativt kallt, omkring noll grader. En ganska svag men mycket besvärande vind kom från norr. Nu var isen nästan helt borta från sjön.

Några sjöfåglar kretsade över sjön. En bit ut på vattnet utanför Nynäs låg ett par silltrutar (eller möjligen havstrutar, jag kan inte se skillnad på dem utom möjligen på färgen på benen och dem såg jag inte) och guppade på de små vågorna.

Längs stränder-na fanns ensta-ka gräsänder. Ett viggpar sim-made över Bad-viken mot Svan-boet. I Badviken fanns också ett par sothöns och några gräsän-der. Och så de två svanarna. De stod i strand-kanten och put-sade sig och betade slött ifrån botten. Möjligen hoppades de på att bli matade men just då fick de ingenting. När jag tittade efter såg jag ringmärkningen kring höger ben på den ena. Det var Aloe! Det var svanfamiljen. Ordningen var återställd.

På vägen hem tittade jag på nytt kring starboet efter stararna, men jag såg dem fortfarande inte. Det fanns inte så många andra fåglar heller i det kyliga och gråa vädret. Bara några snöskator och någon koltrast på gräsmattorna.