25 mars, Runt Trekanten med årets första picnic

Dimmolnen låg den här morgonen också, men det började ljusna på förmiddagen.

Marianne och jag gav oss iväg vid halv tolv. Fast egentligen var hon bara halv elva, vi hade ju just gått över till sommartid. Då började solen bryta igenom och det blev verkligen det varma vårvädret vi hade hoppats och förberett oss på. Vi hade näm-ligen packad en picnic med en persisk sallad med ägg, kidneybönor, saltgurka och salladskål. Under eftermiddagen gick temperaturen upp till 13 grader.

Vi gick upp emot Nybo-hov och tog av mot Tomtplatsen. Där fanns som vanligt talgoxar, koltrastar och snöskator. Där fanns också en nötväcka. Lite längre fram hoppade en ekorre på marken innan den försvann utom synhåll upp i en tall, En större hackspett hackade i den vanliga tallen. En ring-duva lät och syntes i en trädtopp bakom oss, men den försvann snabbt.

Vi gick tillbaka till Tomtplatsen. Då såg vi nötväckan igen, men lyckades inte komma inom kamerahåll. Medan vi dukade upp picnicen vid branten ned mot sjön hörde jag en ringduva från en trädtopp rakt ovanför mig. När jag tog mig upp på berget för att få bättre kameravinkel flög den iväg.

Vi åt vår lunch medan vi tittade ut över den stora flocken sjöfågel, mest skrattmås, på sjön. Där fanns också några storskrakar på väg till en drevjakt på fisk. Efter lunchen fortsatte vi mot Blommensbergsviken. Alldeles vid gångvägen satt en koltrasthona blick stilla. Jag kunde komma ganska nära och fotografera henne utan att hon reagerade på annat sätt än att hon – utan att röra huvudet - följde mina rörelser med ögonen. När jag gick runt och närmade mig från andra hållet kom det andra människor på gångvägen. Då kände hon sig rädd och flög iväg.

Eftersom det nu var ganska tyst i skogen tog vi oss ner till strandpromenaden. Därifrån fick jag storskrakarna på ganska bra kamerahåll. Sjön låg stilla och ljuset låg rätt så det fanns hyggliga förutsättningar för bra bilder även om avståndet egentligen var för långt.

Vid Blommensbergviken såg vi att det fortfarande fanns lite is kvar. Blåsipporna hade nog kommit lite längre än igår, men vi kunde inte påstå att de blommade ännu. I en av alarna vid stranden satt en kråka på lagom kamerahåll. Vid badplatsen fanns bara några gräsänder. Inga svanar i dag heller alltså.

Vi gick upp på Terrassen. I ett stort träd satt två ringduvor ihop. Lite högre upp i samma träd satt två koltrastar.

Bofinkarna hade försvunnit sedan förra helgen men i ett träd satt en större hackspett väl synlig. Det var en hona. Vi kunde studera den länge och se hur den tog stöd med stjär-ten när den hackade upp ett stort djupt hål, kanske ett bo-hål. Emellanåt var mer än halva fågeln inne i hå-let och hackade.

I ett träd bredvid gångvägen ner mot sjön satt en fågel jag tror var en sidensvans. På mina skarpa kort syntes bara bröstet och huvudet framifrån, inte den karaktä-ristiska teckningen och ”frisyren”. Men på ett suddigt kort syns lite av teckningen på vingarna.

Nere vid sjön hade en sothöna gömt sig under en pilstam, som stack ut över vattnet. Den såg möjligen ut att var skadad, men så småningom simmade den ut, nästan som vanligt. Vi gick till servicehuset och drack kaffe på uteplatsen mot sjön. När vi satt där dök Mariannes gamla arbetskamrat Birgit upp med sin man Liss. Vi satt och pratade ett bra tag. Medan vi satt där såg jag att några skrakar formerade sig för jakt och började sitt drev in mot land. Jag skyndade mig dit med kameran, men de hann avbryta jakten en bit ifrån stranden innan jag fick kameran i ordning.

Efter kaffepausen gick vi hem. Sjöfågelflocken låg nu vid Trekantsstranden på bekvämt fotohåll.