4 mars, Månförmörkelse och Runt Trekanten

Månförmörkelsen började på kvällen den 3 mars vid tiotiden på kvällen. Förmör-kelsen var total från strax före midnatt till omkring halv ett. Himlen var alldeles klar. Vi kunde se månen genom vardagsrumsfönstret när förmörkelsen började. Vi kunde också se den nästan helt förmörkade månen fotograferad i Sevilla under matchen Sevilla – Barcelona på TV.

Vid midnatt, när matchen var slut gick vi ut och tittade och fotograferade förmörkel-sen. Det var då några minusgrader, så det kändes ganska bistert. Men det var rätt häftigt att se den svagt röda månen, som efterhand började få en gulvit strimma högt upp till vänster. Strimman växte alltmer medan vi tittade, men det gick mycket långsamt.

Jag försökte också fotografera. Det gick inget vidare till att börja med. Det var svårt att hitta någonstans att ställa stativet stadigt och att rikta in kameran mot månen i det nästan obefint-liga ljuset med helt stelfrusna fingrar. Så småningom gick det dock. Bilderna blev väl inte fullt så spännande som jag hade hoppats, men något blev det väl.

På vägen hem mötte vi en hare på lekplatsen. Den var på väg bort emot skogen men blev skrämd av några som kom gående där. Den sökte skydd bland buskarna vid lek-platsen. När den ansåg kusten klar rusade den iväg med full fart framför Marianne och försvann.

När vi på dagen vid halvtvåtiden gav oss ut var det 6-7 grader varmt. Det var lätta moln och solen bröt igenom helt så småningom. Det fanns ett tunt snö- och islager på marken. Snön på isen hade i huvudsak smält och det kändes verkligen som vår.

Vi började medsols upp emot bollplanen. Gråsparvar och talgoxar kvittrade i bus-karna. På sluttningen upp stannade vi till och fäste en boll med fläsksvålar o dyl i en buske. Runt omkring fanns talgoxar och blåmesar. De verkade dock föga intresse-rade.

På marken fanns flera koltrastar och en snö-skata. En av nötskrikor-na höll till i ett träd. En skata tittade på. Lite längre fram utefter gångvägen hörde och såg vi den större hackspetten, hanen visade det sig på foton. Båda nötskrikorna klängde omkring i de yttersta grenarna av en tall. Några duvor av något slag flög över oss. Vattenfallet porlade friskt men så här långt bort var det relativt tomt på fåglar. Vi hörde och såg på håll några talgoxar på rastplatsen ovanför sjön.

Vi gick ner och följde gångvägen utefter sjön. Vi genade över från Badviken till Svanboet men häromkring fanns inga fåglar. Inte förrän i buskarna vid Trekants-stranden såg vi några gråsparvar och talgoxar. I buskaget vid Fiskevården fanns också två koltrastar.

Ett par talgoxar verkade undersöka om det gick att bygga ett bo i ett hål i ett träd intill ellipsen. Andra såg ut att bygga bo under trappan upp till Liljeholmstorget.