Jag fotograferade knölsvan, sothöna, kanadagås och skrattmås.
En liten värmebölja
Den här helgen har vi haft en liten värmebölja med temperaturer på drygt 25 grader de flesta dagarna. Så även idag.
Jag hade tänkt gå ut tidigt idag och fotografera kring Trekanten. Men det blev en dag fylld av strul.Jag trodde att kulmen var nådd när min nyköpta skrivare vägrade skriva ut den lilla affisch om hemsidan jag tänkte sätta på anslagstavlorna runt sjön. Detta fick mig att glömma min vanliga kontroll av kameran.
Jag tyckte att jag fick bra vilder på såväl sothönsungen vid Trekantsparken som en sothönsfamilj med sju (!) ungar vid det gamla Svanboet. Jag gissade att det var den familj som kläckts i boet vid Grillplatsen, varav jag tidigare sett fyra ungar inne i lövverket runt boet. Först när jag skulle titta på de tagna bilderna uppmärksammade jag att kameran saknade bildkort, d v s det fanns inga bilder alls på vare sig den familjen eller på annat jag dittills fotograferat. Det var bara att ge sig hem igen för att ordna utrustningen inför en ny promenad.
Fortfarande en sothönsunge vid Trekantsparken
Även på denna promenad kunde jag lokalisera den ensamma sothönsungen långt inne i lövverket till det träd där de haft sitt bo. Den höll sig väl skyddad där medan föräldrarna for i skytteltrafik in till stranden för att bli matade och ta med sig mat till ungen.
Kanadagäss vid Trekantsparken
Knölsvanarna ruvar fortfarande
Ännu så länge verkar allt gå som det ska i det nya svanboet. Det är alltid en av svanarna som ruvar på äggen medan den andra glider omkring och blir matad.
Den här gången såg jag inte till sothönsen vid det gamla Svanboet. Det var ju typiskt tänkte jag, det var ju mest för deras skull jag gav mig ut en andra gång.
Jag fortsatte runt Blommensbergsviken men såg inte heller idag kniphonan med alla sina ungar. Däremot såg jag en av sothönorna ruva i boet. Den andra stod på en gren nära vattenytan en bit därifrån.
Äntligen fler sothönsungar
Jag återvände samma väg för att på nytt leta efter den försvunna sothönsfamiljen. Den fanns fortfarande inte i närheten av det gamla Svanboet. Däremot hörde jag sothönornas varnings- och lockrop bortifrån Grillplatsen. Och i det täta lövverket där hittade jag familjen.
Men vilka var det då jag sett vid det gamla Svanboet? Var det en helt ny familj jag inte sett tidigare? Eller var det samma familj, som blivit av med en av ungarna under den dryga timmen som gått? Jag hoppas att framtiden utvisar viket dera det var.
Min matning av sothönsen lockade också till sig några gräsänder och en skrattmås. Men ingen av dem vågade sig ut i vattnet för att konkurrera med sothönsen om maten. T o m skrattmåsen tvekade. Den flaxade ibland ovanför sothönsen men vågade aldrig dyka ner bland dem. Sothöns kan ju vara ganska aggressiva, särskilt när de har ungar.
Bara en strandskateunge kvar på taket
Den andre strandskateungen har jag inte sett till. den föreföll mindre och mer outvecklad redan från början, så den klarade sig tydligen inte.
Detsamma gäller nog de båda fiskmåsungarna. Jag ser ingen kontimuerlig bevakning av dem heller från deras föräldrar.