De stod precis i strandkanten beundrade av ganska många människor, badande såväl som andra. Och de stod verkligen som om föräldrarna visade upp sina nyfödda. Den ena vuxne, troligen hanen, höll hård bevakning mot stranden och tornade upp sig om någon kom för nära. Ungarna höll sig tätt intill honan.

På hemvägen hörde jag en sothönas varningsrop inifrån träden ganska nära det gamla Svanboet. När jag tittade efter såg jag inte sothönsen men väl svanhonan med ungar där. Hanen träffade jag på utanför bersån vid Anticimex. Den hade gjort en utflykt på egen hand men såg ut att vara på väg tillbaka till familjen.

Bl a såg jag för första gången en sothönsunge i Blommensbergs-viken. Jag vet inte hur många ungar som kläcktes i boet här för någon vecka sedan. De har tidigare hållit sig dolda i lövverket. Men idag, när jag matade föräldrarna kom bara den här ungen fram och fick del av brödet. Så några fler lär väl inte finnas.

Mellan Badet och Bron blommade ett stånd med vita näckrosor. Det är ju en speciell stämning kring dem.

Det sjögräsbälte, som börjar komma upp utanför Badet, är inte lika stäm-
ningsfullt. Men den myckna näringen, som finns där, är en av de viktigaste förutsättningarna för hela fågellivet i sjön