16 december, Runt Trekanten

Jag såg kanadagäss, gräsänder, storskrakar, viggar, sothöns och svanar på vattnet. Runt omkring såg jag kråkor och skator.

De senaste dagarna har det varit flera minusgrader. Det har fallit en del snö, så att det idag låg ett centimetertjockt sammanhängande snötäcke på marken. Temperaturen låg strax under noll när jag gick ut vid tolvtiden.

När jag kom ut i parken var det vindstilla. Det överraskade mig, eftersom det har vinit rejält av blåsten i min lägenhet. Det kändes således oväntat behagligt ute. Men massor av kvistar hade blåst ner från träden i parken.

Förklaringen fick jag när jag kom till Blommensbergsviken i andra ändan av sjön. Där tog vinden i kraftigt utifrån sjön. Trekantsparken låg alltså nu i lä för vinden. Eftersom jag hade tunna vantar för att kunna fotografera stelnade fingrarna helt. Jag tappade känseln i dem och hade svårt att hantera kameran.

Under pilarna vid Nynäs och i Blommensbergsviken hade det frusit is på vattnet.

Svanen låg ensam vid stranden av Trekantsparken. Den simmade mot Fiskevården, dit också jag kom. Jag började fotografera den men behövde byta batterier i kameran.

Svanen missuppfattade det hela. Den trodde tydligen att jag hade bröd med åt den. Den satte full fart upp på land och fram till mina fötter där jag stod mitt på gångvägen. Där lade den sig ner på magen och tittade förväntansfullt på mig. Jag hade tyvärr inget bröd med mig, men kunde inte motstå dess blick. Jag gick hem och hämtade bröd - och nya batterier.

När jag återigen kom dit låg svanen kvar. Hade jag inte sett den hastighet, med vilken den kom upp ur vattnet, hade jag genast trott att den var svårt sjuk. Jag lade lite bröd framför den och den åt liggande.

Nu kom också några kanadagäss och gräsänder - samt en sothöna - upp och ville ha sin del av kakan. Svanen bevakade det bröd den hade inom räckhåll även om en kanadagås lyckades smyga sig fram bakifrån och snappa upp en och annan brödbit.

När brödet på marken var slut reste den sig upp och ville ha mer. Jag försökte backa för att fotografera den, men den kom alldeles för nära. Huvudet var i höjd med mitt huvud och kameran. Jag fick bokstavligen skydda den.

Det här var inte samma svan, som under hösten har hållit till i Matningsviken, det syntes på beteendet. Sett till hela beteendet föreföll den inte alls sjuk eller utmattad, snarare tvärtom. Möjligen ordentligt hungrig. Jag fick mer ett intryck att det var en utstuderad taktik att lägga sig ner på en gångväg och se sjuk ut, en taktik som visat sig framgångsrik. Det fungerade i vart fall här. När jag kom tillbaka efter varvet runt sjön låg den fortfarande kvar och folk tyckte synd om den. Den fick mitt sista bröd och blev återigen lika närgången som förra gången när brödet var slut.

Vår "vanliga" svan låg i Matningsviken tillsammans med många gräsänder och några kakadagäss. Jag tror att jag såg någon sothöna även här. Utanför pilarna vid Nynäs och vassarna vid Svanboet låg några storskrakar och viggar tätt samlade i varsin grupp. Precis som jag sett dem den senaste tiden.